Ny sida framöver!

För er som har följt detta pladdrande kan göra det nu på http://www.suzannes.se

Välkomna dit!

Hälsningar Suzanne

Vad är det som händer i världen?

Detta är en bok av Fredrik Härén som jag kan rekommendera. Vi sitter fortfarande och skakar på huvudet och förstår inte riktigt vad som är på  väg att hända. Att Volvo exempelvis är illa ute är för mig inte alls något konstigt. Vi gör utomordentligt bra och säkra bilar. Men priserna är hutlösa jämfört med konkurrenterna. Vi har dyr arbetskraft i Sverige och glömmer bort att i andra delar av världen kan företagen inte bara få en billigare arbetskraft utan en mer kreativ arbetskraft. Med mer kreativ arbetskraft kan man även få en mer effektiva företag osv.

Jag kan även tipsa er om att lyssna på Fredriks föreläsning på kunskapens dag 2007 finns på youtube i två delar. 

Rätt eller fel?

Jag som privatperson är glad över att bankerna har tagit ställning till detta med kortavgifter.

enligt E24 är detta nu ett avtalsbrott och bankerna har varit noga med att uppmana sina kunder att rapportera in vilka som tar en extra avgift. Men som gammal butikschef så kan jag förstå den lilla företagarens dilemma. Det är inte billigt och ha en kortmaskin. Den kostar. Det är inget som är gratis. 

Men även om man har en liten verksamhet så kan man få snurr på detta. Jag skulle vilja kalla det att man kan göra en "café-kaffe-avgift". För alla vet ju att ett Café tjänar pengar på kaffe. Det är ju kaffet som får hela verksamheten att gå runt. Att kaffet i sig kostar inte mer än ett par kronor och att allt annat är påslag som sedan skall betala verksamhetens hyra, personal osv. Ju dyrare hyra desto dyrare pris tar de för kaffet. Vet inte om ni har tänk på det men så är det och ingen klagar direkt på det. 

Jag tycker med andra ord att självklart skall även små företag och verksamheter kunna erbjuda service med kortbetalning, men de får bli mer kreativa och komma på hur de skall hantera den kostnad som tillkommer. Är man en bra entreprenör så löser man detta problem. För er som inte har någon fantasi så kan jag bjuda på några tips.

För er med kioskverksamhet

1) Höj 1 kr på all tobak *

2) Höj 1 kr på allt godis *

3) Ta emot pantplaskor

4) Varför inte servera kaffe ( Se till att priset är minst 10 kr)

* Allt som är beroende framkallande som typ tobak och socker... gör att folk köper oavsett pris, de köper för att de är sugna

För er med pizzeria eller restaurang

1) Se till att alltid ha gott vatten med olika smaker som ni kan ta betalt för typ 3-5 kr

2) Pizza salladen kanske inte alls skall vara gratis? den kanske kan kosta 5 kr

3) Gör roliga dippsåser som man kan ha som tilltugg ( dessa kanske kostar typ 10 kr och göra inköp men man kan ta 25 kr betalt för dem)

4) Bake-off ( Sälj pizzadeg för 10 kr ) Låt kunderna prova att göra sin egna pizza hemma. Pizzadeg är inte dyrt ( inköp någon krona ) 

Enkelt är ju att nöjda kunder kommer tillbaka. De kommer att köpa pizza i den lilla lokala pizzerian, men de kommer även försöka göra sina egna. Man skall inte vara rädd för konkurrens, det är bara utvecklande. Det tvingar oss bara att tänka till och låta oss vara kreativa.

Så mitt slutord för detta är. Är det rätt eller fel? Jag tycker det är rätt att bankerna gör något åt det. Jag tycker det är upp till småföretagarna att vara kreativa och ta betalt för sina tjänster på andra sätt. 

Blogger eller Wordpress?

？

Nu funderar på jag hur jag skall bygga min nya hemsida och hur den skall se ut. Man märker att saker och ting har förändrats. När jag började göra en hemsida på 90-talet då var det till att knacka html-koder för glatta livet. Sidorna var inte alls snygga. Men de var funktionella för den tiden. Man skrev lite om sig själv vad man hade för intressen och man lade upp lite kort. Men det var typ allt. Har sedan ett par år sedan fuskat lite och har en hemsida som jag tyvärr inte riktigt har haft tid och underhålla men den finns. Den ser bättre ut än en 90-tals sida, men det är långt ifrån klar.

Vad jag funderar på idag är ju att hemsidorna har förändrats, vårt internet har förändrats, framför allt de som använder internet har förändrats. Från att använt internet som informationskälla så har något hänt. Man är mer aktiv själv och deltar på "nätet". Man är mer en producent än bara en informationssökare. Man är själv med att sprida information och detta påverkar naturligtvis även hur vi hanterar hemsidor idag.

Alla vill ha sidor där de får många besökare och många som kommenterar och tycker till. Vi har idag fått ett mer integrerat internet och med alla sociala medier som finns så har nätverkandet blivit mer och mer populärt. Bloggen har blivit något som alla vill ta del av på ett eller annat sätt. Alla är idag med och skriver en del av världshistorien. Alla är med och påverkar.

Men tillbaka till min fråga. Hur skall jag utveckla min hemsida? Det finns en djungel av olika sätt jag har iallafall kommit fram till att Blogger som jag har nu eller  Wordpress är det som jag funderar på. Har någon åsikter säg till! :)

Att vara kreativ skall vara en lek...

Rolig och bra föreläsning av Tim Brown

Moraliskt dilemma

Nu sitter jag och skriver och har kommit till en punkt som jag känner är jobbig. Jag skall skriva om teknik och prylar. Sånt som jag i vanliga fall älskar. Men räknar man som läsare att jag skall skriva om Telia bara för att jag jobbar där? Räknar min arbetsgivare att jag skall skriva om Telia bara för att jag jobbar där? Suck. Jag vill inte produktplacera utan någon mening. Men jag skriver ju inte boken bara för att jag jobbar på ett Telia. Jag skriver ju boken för att jag är jag. För att jag har en historia som vill komma ut.

Får fundera lite på detta. ...

Dödligt allvar...

Nu sitter jag och håller på med slutet på min bok. Jag har faktiskt hunnit skriva en hel del. Många tårar och många tankar har jag vridit på inte bara en gång utan miljarder gånger. Jag har vänt ut och in på mig själv så många gånger så jag knappt vet längre vem som är jag och vem som är karaktärerna. Men nu har jag en vecka kvar. En vecka att samla samman allt och försöka knyta ihop säcken.

En sak har jag lärt mig nu när jag har varit själv här uppe. Drömmar är till för att uppfyllas. Drömmar är ett sätt att orka med livet. Om man inte har några drömmar så har man inget att se fram mot. Har man inget och se fram mot, ja vad har man då i livet? För mig som är en drömmare, visionär så är detta bland det viktigaste som finns. Den är en del i mitt liv och framför allt så inser jag att detta är en anledning att livet är så värt och leva för.

Mitt liv, det känns konstigt och säga så men det är ju sant. Är inte någon dans på rosor. Men vems liv är det? Jag inser att hela mitt liv har jag fått kämpa för något. Jag har inte kommit dit jag är idag utan alla uppoffringar. En del saker som jag har offrat är mig själv. Det är väl det som jag kanske ångrar ... att jag inte har tagit mer vara på mig själv. Men förändringar är bra har jag hört. Det är kryddan i tillvaron så nu skall här ändras!

Laddar för att skotta...

Om man bor i Norrland så undrar jag hur man orkar med allt skottande, allt mörker. Jag tycker det är på gränsen till självplågeri. Jag har konstaterat att jag är inte den människan som skall befinna mig här under vinterhalvåret. Sommaren är säkert jättefin, men allt mörker och all kyla. Nej usch. Jag ser fram mot mitt vardagsliv i blaskiga Göteborg. Jag får erkänna jag är en storstadstjej men Stockholm lockar inte som kanske NY eller någon annan storstad. 

Bara det inte är så kallt som här känns det just nu. Jag laddar för att ta på mig alla kläder gå ut och skotta. Åka ner till byn handla lite och invänta besök från Lotta som skall komma upp och hålla mig lite sällskap det skall bli jättekul. Har ju inte träffat en människa på flera veckor och det känns konstigt men ändå så tycker jag tiden har gått fort. Hmm.. låt se ja det är snart en månad sedan jesus så fort tiden har gått.

Ja, jag har klarat detta med. Ensamhet är inte så konstigt eller svårt. Lite jobbigt ibland men vad i livet är inte det? Värst är på nätterna när man inte kan sova. Nu har jag visserligen haft turen att jag kan skriva då men ändå. Kommer bli en chock när jag kommer tillbaka till vardagen när man skall gå lägga sig tidigt och upp och jobba. Ibland funderar jag skarpt om livet skall vara så? Eller om man skall försöka njuta mer och bara vara. När man var yngre var det lättare än nu. Nu är det ju tänkt att man som vuxen skall ta ansvar och allt sånt som medföljer.

Men som sagt det finns mycket värre saker i livet! :)

NU är det tungt..

Jag sitter och försöker skriva och fokusera. Men det är massa tankar i huvudet samtidigt. OM man har två hjärnhalvor varför kan man bara inte välja vad som skall vara i vilken halva och så frysa den informationen en stund eller så. Jag vet ju varför saker och ting händer i boken jag är bara rädd för att det skall bli massa dravel emellan. Det är ju inte nått som jag själv som läsare skulle vilja ha. Jag vet att när jag har läst böcker som är lite för mycket pladder så blir man nästan bara irriterad. Tänkte jag får använda min blogg för pladder och min bok för mer genomtänkt och vårdat språk. 

Men jag funderar ändå på hur mycket man som läsare vill veta om man gillar att rätt mycket få fundera ut saker själv eller om man skall servera allt... ja detta blir kvällens tankar..

Förnuft eller känsla?

Jag har funderat rätt mycket på hur man skall bestämma olika beslut i sitt liv. Hittills har jag levt mycket på att beslutat viktiga beslut utefter mina känslor. Detta inser jag inte allt har varit bra. Det har gett mig en hel del problem och jag förstår att lite mer förnuft hade väl kanske inte varit fel. Men att ändra på sig själv och tänka tvärtom och utgå ifrån förnuft istället för känsla är inte alltid enkelt men ibland är det är det ett måste för att man skall orka överleva.

Man måste inte ha känslor i allt man gör. Även om det till viss del kan vara en fördel. Jag har  varit lyckligt lottad som alltid har fått möjligheten att jobba med sådant jag tycker är kul. Har jag tröttnat eller tyckte det har varit fel så har jag bytt jobb till något som jag har tyckt varit kul. Det har varit rätt enkelt. Min enkla filosofi är att om man tycker något är kul, blir man oftast bra på det och blir man bra så får man också rätt bra förutsättningar till att utvecklas vidare. Detta kanske inte alltid är förnuftigt, utan oftast styrt helt på känslor.

Likaså är jag i olika typer av relationer till människor. Jag väljer att umgås med de personer som jag tycker om. Även om jag vet att de kanske inte alls är bra för mig. En del människor tar så mycket energi och ger oftast inte någonting tillbaka. Där önskar jag att mitt förnuft styrde mig oftare och hjälpte mig att avgöra och selektera bort de som är "onyttiga" för mig snabbt så att jag inte hinner skaffa mig någon känslosam relation. En del som kallar sig vänner är det oftast bara när det passar dem själva. För mig är det så mycket mer. En riktigt vän för mig finns där jämt i både framgång och när allt bara skiter sig.

När jag vart riktigt dålig och långtids sjukskriven lärde jag mig en hård läxa. Då jag mådde som sämst var det väldigt få som förstod hur illa det verkligen var ställt med mig. Än idag har jag sviter från det. Jag har fortfarande problem med att ibland få torgskräck. Svårt att tro det om en så social som mig men det är sant. Jag har fortfarande ibland stressångest som kommer fram i olika situationer. Men jag har lärt mig att hantera detta. Det jag vill komma till är att när jag var som sämst var det många som inte ville eller orkade lyssna när jag väl ville prata om det. De slog bort det genom att säga " Det går över" eller " Det kan ju inte vara så farligt!". 

Då när jag behövde deras stöd och förståelse backade de oftast ifrån mig. Det tycker inte jag är riktig vänskap. Då jag ofta lägger mycket känslor i saker och ting blev jag naturligtvis väldigt ledsen över att upptäcka att vänskapen inte alls värderades på samma sätt från en del vänner. Detta var bara exempel på olika situationer där jag klamrat mig fast vid en vision eller en övertygelse om att alla människor är goda och att alla tänker som jag. Nu är jag äldre och inser att alla är inte som jag ( jag har aldrig en baktanke, vill jag ha något från någon så säger jag det, det brukar kallas ärlighet). Alla är inte goda utan många har alltid en baktanke om varför de gör olika saker. Det smärtar. Jag är inte blåögd längre, det var jag när jag var ung. Då trodde jag verkligen alla om gott. Nu är jag mer skeptisk.  Jag gör mina val. Jag önskar bara att jag vore lite bättre på att dra gränsen bättre på att inte försätta mig i situationer som gör det komplicerat för mig.

Så mitt löfte till mig själv är nu skall jag bryta mitt tidigare beteende och börja tänka lite mer förnuftigt. Det optimala är naturligtvis en balansgång mellan förnuft och känsla men då jag har har handlat helt utefter känsla kan det vara nyttigt och göra lite tvärtom. Mer energi till mig!

När är man egentligen stor?

Jag har funderat på när är man egentligen stor? När jag menar stor menar jag stor nog att kallas vuxen. Jag kommer ihåg när jag var liten då pratade jag om att jag minsann skulle bli en ung mamma. Jag ville skaffa barn när jag var typ arton år. Var man äldre var man ju hur gammal som helst men när man var arton så var man precis lagomt gammal. Man var stor men ändå inte. När jag var i tidig tonår så längtade jag efter att bli femton. Det fanns ju så mycket man fick göra då. Man fick ju se vuxenfilmer, köra moppe och man vart ju byxmyndig. Man skulle välja vilken inriktning på utbildning (gymnasiet) och man skulle börja planera för framtiden. Men var man stor nog?

När jag väl hade fyllt femton längtade jag efter att bli arton. Då blev man ju myndig. Man fick köra bil, man fick rösta, man fick skaffa kreditkort och lån, man fick dricka alkohol på krogen, men var man stor nog? 

När jag fyllde arton år insåg jag att jag var stor men inte stor nog. Jag fick ju inte köpa alkohol själv på systemet, men jag var stor nog att köpa det på krogen. Jag insåg att jag absolut inte var stor nog att skaffa barn. Jag flyttade hemifrån och började läsa vid Uppsala Universitet och tyckte att livet hade precis börjat. Mycket hände men jag längtade till jag skulle bli tjugo då minsann skulle jag vara stor nog.

När jag fyllde tjugo så kände jag att det var inte så stor skillnad. Jag visste fortfarande inte vad jag ville jobba med när jag skulle bli "stor". Jag kände mig fortfarande förvirrad. Jag hade visserligen gått på ett par rejäla smällar och lärt mig vad motgångar var för något. Men jag var absolut inte stor och jag skulle absolut inte skaffa barn. Först av allt ville jag bli klar med min utbildning och bli någonting. Då skulle jag bli stor nog...

När jag var tjugotre fick jag erbjudande om förberedande forskartjänst och blev rädd. Jag tyckte jag var för ung för att forska. Jag kunde väl inte sitta och fundera ut hur människor hade tänkt och levt för flera tusen år sedan när jag själv inte hade börjat leva. Jag tackade nej och började jobba. Tänkte jobbar jag ett par år så får jag erfarenhet och kan skaffa mig bättre jobb och framför allt kanske jag kommer på med vad jag vill bli när jag blir stor.

Jag var då även sambo och kände att nu började jag plocka på en hel del vuxenpoäng, men jag kände mig långt ifrån stor nog.

När jag fyllde tjugofem hade jag världens kris. En del kallar det just för tjugofemårskris.. jag kallade det för livskris. Jag mådde dåligt i nästan ett halvår. Det kändes som hela livet skulle ta slut för att när man väl fyllde tjugofem så var man ju hur gammal som helst. Men jag överlevde krisen. Jag insåg att jag var inte så gammal framför allt så var jag inte stor nog.

Med tanke på hur dåligt jag mådde när jag fyllde tjugofem var jag rustad för en ordentlig trettioårskris. Men det gick bra. Jag hade till och med överlevt en jobbig separation, en konkurs på mitt företag, samt bytt jobb. Men jag hade min familj, massa goda vänner omkring mig och jag mådde rätt bra. Jag började känna mig vuxen men inte stor nog.

Men någonting har hänt.. det har gått ett par år till och jag ser en förändring, jag har nu slutat och längta. Jag väljer att leva i nuet istället. Livet är alldeles för kort för att slösas bort. Nu lever jag mitt liv... jag äter godis när jag vill, jag går och lägger mig när jag vill, jag bestämmer själv vad jag vill köpa eller vad jag vill göra. Jag är nog nu stor. Jag är nu beredd på att kallas vuxen.

Alla mord behöver inte vara markabra...

.... kan ju vara så att det inte alltid är som det ser ut.

Jag sitter och skriver och funderar på hur man som människa tänker när man begår ett brott som mord. Hur man kan överskrida alla känslor av att ta livet av en annan människa? Hur är man funtad då? Jag kan rekommendera båda CSI och Bones, de serierna ger en rätt bra inblick i hur mördare har tänkt. Jag säger inte att mord är rätt.. säger bara ibland finns det enklare anledningar till varför och det kanske inte är så markabert som man tror.

Ibland bara slår det slint. Man passerar över den normala spärren. Men varför? Jag finner det intressant och veta hur vi människor tänker.. säger som Renatus Cartesius, "Cogito, ergo sum" Jag tänker, därför finns jag

Jag bara älskar Google...

Tänkte på det idag.. vad använder jag för saker på internet? Vad är viktigt för mig. Jo, jag är ju en internetsurfare så jag googlar en hel del efter olika saker. Jag använder i och för sig iGoogle som man kan personifera. Jag använder språkvertyget när jag hittar ord som jag vill översätta. Jag samlar alla mina favoritbloggar i Google Reader, söker efter platser via Google Maps. Skriver min bok bl.a i  Google Documents som open office på nätet. Sist men minst använder jag Gmail som mailklient då den funkar klockrent för mig som privatperson då jag kan enkelt även använda den i min mobil. Alla dessa saker är är samlade under samma företag.. Google.

Jag vill bara med detta inlägg tala om att jag tycker om företag som vågar tänka på oss användare och så låter oss få delta och personifiera. Det är något som jag tror på. Jag tror att sådant som jag själv kan vara med och påverka är något som jag garanterat kommer att använda.

Snö, snö, snö....

Idag insåg jag att om man bor där det finns snö så får man automatiskt motion. Om man inte har en karl som löser det åt sig :) Jag har skottat i 90 minuter för att få fram min bil. Grannens plats var helt snöfri. På hans sida har det blåst så all snö fanns på min plats. Min bil syntes knappt. Men det var inga problem, det var bara och ta fram skyffeln och börja skotta.

Men det kändes som världens träningspass. Jag var helt slut efteråt.

Nu tar jag en liten paus.. surfar lite, chattar lite, mailar lite och sedan blir det storstädning här inne med. Lika bra och passa på.

Sedan blir det fortsatt skrivande i kväll.. jag märker att kvällar och nätter är den bästa tiden då är jag som mest kreativ. Så jag fortsätter med det. Däremot har jag svårt att sova på morgonen... men det är väl en vanesak antar jag.

Skrivandet är en lisa för själen...

Men är även väldigt påfrestande då det oftast ligger massa känslor bakom det man skriver om.

Min bok är en deckare vilket i och för sig låter spännande och dramatiskt, ja och det är det till viss del, men... ja det finns ett stort men. Boken handlar också om människors öden och varför saker sker som man inte alls förväntar sig. En del av detta är ju hämtat från mig själv och det är det som gör det jobbigt. Jag sitter i valet och kvalet om det kanske är för utelämnande eller inte. Är väl kanske lite rädd för vad andra skall tänka antar jag. Vilket jag inte alls borde vara för jag vet att jag har inget och skämmas för eller känna mig dum för... Men ändå. Känslor är inte alltid enkla och är inte alltid sådant som man orkar prata om.

Jag är nog känd för att annars vara en väldigt öppen människa men det är nog bara till viss del.

En del saker skulle jag aldrig säga eller nämna. De låter jag vara mina personliga hemligheter.

Får väl säga att allt absolut inte handlar om mig... jag har även blandat in händelser som jag vet att närstående har genomgått plus en del som jag har hittat på, precis som man gör när man skriver. Då detta är min första bok så tar det väl speciellt lång tid när det handlar om det som rör mig själv antar jag. Jag är ju inte van att lämna ut mig på det sättet.

Det är därför jag försöker parallellt med mitt skrivande försöka hålla mina bloggar uppdaterade för att delvis lära mig att dela med mig av mig själv. För den jag är.

För snart tio år sedan gick jag mycket hos en terapeut som skulle försöka hjälpa mig att få ihop mig efter jag hade kraschat som människa. De första månaderna förstod jag inte ens vad han pratade om. Jag var inte mottaglig för det han pratade om. Han ville att jag skulle prata om mig själv. Jag tyckte jag var jätteduktig, jag pratade om mitt jobb, jag pratade om mina vänner om min familj. Då frågade han: " Men du Suzanne, vad tycker du, vad vill du?" Jag vet att det var första gången jag gick därifrån gråtandes. För då förstod jag att jag hade levt ett liv där jag hela tiden hade försökt leva upp till de krav jag trodde att alla andra ställde på mig. Jag levde mitt liv bara för andra. Jag fortsatte och gå i nästa tre år och de flesta gångerna kom jag gråtandes därifrån för det var jobbigt att sitta i 45 minuter och bara prata om vad jag tyckte och vad jag kände.

Men som jag sa det är snart tio år sedan. Man kan ju fundera på vad det har gett mig idag. Jo, det har gett mig en insikt, men det är först nu jag känner att jag tar allt vidare till nästa fas. Nu gäller det att utföra det som jag verkligen vill göra. Därför är denna bok väldigt viktigt för mig. Den är som en lisa för min själ, ett sätt för mig att kunna gå vidare och börja på nytt.

Vem kunde tror att den kollaps jag gick genom för så många år skulle sätta sådana spår? Jag tror detta inte det, men när jag tänker på det så var det inte en sak som hände utan en rad otroligt stora förändringar.

Men som en klok person har sagt, det är erfarenheterna som skapar individen och hur sant är inte det? Man skall inte se tillbaka för mycket, man skall bara använda det som bränsle så man orkar röra sig framåt. För det är bara du själv som väljer hur du skall gå vidare.

Debatt: Ålderdomshem något som man inte vill ta ansvar för

Eftersom detta är mitt forum får jag tycka vad jag vill. Jag tycker det är skam att ingen orkar ta ställning eller vågar ta ansvar för vad som händer kring våra ålderdomshem. En dag är även jag såpass gammal så att jag behöver hjälp och törs jag då överhuvudtaget bo på ett ålderdomshem eller skall jag sikta på att dö innan dess? Detta är problem som det har pratas om länge. Man skyller på ledningen, man skyller på att det är nedskärningar, man skyller på att det är för låga löner.. ja säg något man inte har skyllt på.

Men på något sätt så spelar det mindre roll på vem som ansvarar om man inte gör något åt det. Jag är inte någon expert på vad man kan göra men varför inte titta på andra verksamheter och ta godisbitarna från dem. Ex personalen har låg lön. Ja, det har man inom försäljning med oftast..  iallafall som grundlön, sedan får man lön efter prestation. Ja det kanske skulle vara så enkelt att alla hem får kosta lite mer pengar från de som skall bo där, men den kostnaden betalas ut i bonus till personalen om de har skött sig. Låter det för enkelt? Låter det naivt? Ja,  kanske men varför kan man inte prova? Om personalen är motiverad och triggad till vad de skall göra presterar de bättre och kan på så sätt få mer tid över till det som är viktigt. 

Ledarskapet ÄR alltid viktigt, man glömmer oftast bort det. Att byta chef är inte enkelt speciellt inte som i det fall som togs upp på Debatt fem stycken chefer på två år. Det är inte rimligt och det signalerar om dåligt ledarskap uppifrån. Bra ledarskap handlar om relation mellan anställda. För succé måste man skapa förtroende och respekt mellan varandra och det hinner man inte få knappt ett halvår. 

Sedan den sista : " Hur svårt kan det vara att säga, Det är mitt fel, jag tar på mig detta?"

Hur svårt kan det vara att erkänna att man har gjort fel? Vi är alla människor. Vi är inte ofelbara. Men jag förstår inte hur man alldeles för ofta fokuserar på att skylla på andra och prata skit om andra än att erkänna sina fel och på så sätt även öppna upp för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många gånger jag har jobbat i olika situationer där folk lägger alldeles för mycket tid på att skylla på varandra. 

" Nej det är inte mitt fel!" 

" Inte mitt heller" 

Då har det hänt att jag har räckt upp handen och sagt! : 

" Det är mitt fel! " Alla har tittat på mig och sett frågande ut.  

" Du har ju inte ens varit inblandad i detta" Nej, men om detta kan få oss att gå vidare och titta framåt istället så är det helt ok att det är mitt fel.  Jag kan ta på mig detta.

Kan säga att vid samtliga tillfällen har vi kunnat lämna allt det som har hänt bakom oss fort och vi har kunnat gå vidare till lösningen och till varför det blev fel i första taget.

Så jag säger som jag oftast brukar säga : " Hur svårt kan det va?"

Se till och lös detta så jag kan njuta av att få bli gammal!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96231&a=1319857&lid=puff_1026071&lpos=extra_0

Från fantasilön till noll kr i månaden...

Lars G Nordström, vd för Posten har enligt får statsminister en fantasilön.

http://nyhetskanalen.se/1.726760/2008/11/18/rekordlon_till_postens_nya_vd

Imorse på Nyhetsmorgon så intervjuades Lars G Nordström och han med snudd på tårar i ögonen meddelade att han numera säger upp sin lön, han tar alltså inte ut några pengar alls från Posten.

Han berättade att han vill absolut inte ses som girig utan han tog den lön som han blev erbjuden.

Jag tycker lite synd om honom. Jag tycker att vi är för svenska ibland. Just det där att det är fult att tjäna pengar. Alla skall ha lika osv. Ja, det kanske är en fantaislön, men för vem? Jämför vi i andra länder så är det inte så. Den är då väldigt låg. Allt är ju relativt. En anledning till just varför våra högsta chefer skall ha en respektabel lön är ju också för att de inte skall lockas till att ta emot mutor och bestickning. Har man tittat på det? Alla chefer som tjänar mindre är oftas offer för detta på ett eller annat sätt? Är det mer rätt??

Jag tycker inte vi skall döma vi skall tänka efter. Självklart skall det finnas en balans men så länge våra samhällen hela tiden utgår ifrån pengar och ekonomi så kommer vi göra det med. Så länge det finns pengar kommer vi vilja tjäna desto mer. Jag kan säga för mig själv så vill jag ju också ha mer pengar i mitt lönekuvert även om jag vet att jag har bra betalt idag. Så än en gång allt är relativt.

Nya tider...

Nu har febern gett sig och jag känner mig mycket bättre. Jag har dock vänt på dygnet så jag skriver på nätterna, sover på morgonen, chattar på dagen och det känns helt underbart skönt att få göra saker när man vill utan att behöva titta på klockan. Bara det i sig känns befriande.

Nu har jag snart varit här i en vecka, tiden går fort, fortare än vad man tror iallafall och igår stängde jag av tvn och har inte satt på den igen. Har inte ens haft musik på. Så de enda ljud jag hör är när det viner i vinden, när någon enstaka bil åker uppför backen eller när micron plingar för att maten är klar.

Jag börjar vänja mig vid ensamheten och tycker den i lagom dos är helt ok. Jag hinner fundera en del och framför allt så inser jag att det man i vanliga fall tror sig ha koll på får ett helt annat perspektiv. Ett välbekant ordspråk brukar vara: Man saknar aldrig kon förrän båset är tomt. Och det kan jag inte annat än hålla med om visst är det så.

Men att vara borta från vardagen är ju ett perfekt sätt att hitta vad som är viktigt för en själv och vad som egentligen betyder någonting. Jag har funderat länge på vad jag tycker är viktigt och har gjort en meter lång lista. Men som andra kloka personer säger gäller det att fokusera och kanske korta ner listan till ett par saker. Att prioritera är inte alltid enkelt. Inte om man är som jag. Som älskar att göra så många saker. Som tycker att det är en del av livet i sig.

Idag börjar min nya tid, min tid där jag skall fundera ut på vilka tre saker är viktigast för mig och bara för mig. Imorgon är det en ny tid då med... och då får jag se om de tre sakerna är lika viktiga då. :)

"Internet är en fluga

som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet."

Dessa "kloka" ord kom från 1996 års IT-ansvarig minister Ines Uusman.

Jag är ledsen att säga detta Ines men du är helt ute och cyklar. Internet är idag nästan allt. Jag är kan bara säga det att nu när jag sitter ensam ute ( i det jag iallafall kallar för ) fjällen så funkar internet klockrent med hjälp av ett mobilt bredband. Då det finns Turbo 3G så känns det faktiskt som om jag sitter på ett vanligt bredband. Jag har med andra ord alldeles för lätt att kunna koppla upp mig när jag vill och var jag vill.

Jag får erkänna att jag är internetberoende! Jag älskar att det finns information för mig när jag vill. Att jag kan använda mitt internet som jag vill. Jag gillar att det är "öppet" dygnet runt och att jag kan välja och vraka på allt som finns att tillgå. Det finns hur mycket underhållning som helst där ute och det är till för alla. Internet finns även i mobilen. När jag inte har tillgång till min dator så surfar jag dagligen in via mobilen och kollar på de sajter som har mobilanpassade sidor. Detta är inget nytt så vad klagar jag på? Vad är det jag vill säga? Människan har genom alla tider lidit av kunskapstörst på ett eller annat sätt. Vad ger internet oss? Jo, kunskap så varför skulle inte internet bli viktigt för oss människor?

Idag är det ingen skrivardag..

Idag är det en läsa-bok-dag. Jag är så förkyld och har haft en otrolig febertopp så jag är alldeles mör i kroppen. Jag orkar inte ens tänka så seg är jag. Men det är väl för att jag äntligen lyckas slappna av och låter den förkylning som har legat latent i kroppen få komma ut antar jag. I vanliga fall brukar denna förkylning komma runt jul, men i år är jag ju ledig tidigare så det kanske inte är så konstigt att den kommer nu.

Jag läser just nu för att hitta inspiration till mitt skrivande Stieg Larsson böckerna igen då jag tycker att de är ett par mästerverk som jag mer än gärna skulle vilja liknas vid när jag är klar.

Konstigt när man är sjuk så är man också så ynklig, så där löjligt ynklig också. Man vill bli omhändertagen och ompysslad, man vill höra hur synd det är om en osv. Kommer man någonsin växa ifrån det? Att det bara skulle vara killar som är sådana är en myt. Eller så kanske jag även i detta fall är mer lik en kille än en tjej :)

Tur att jag handlade igår för jag har allt hemma, jag är verkligen utrustad för en vecka med mat, glass och godis om det skulle behövas. Jag köpte även lite Åre choklad som är otroligt gott.. synd att de inte hade choklad med havssalt, för det är något jag verkligen tycker om.

Men jag kanske kan få det till jul. Jag frågade om de kunde göra sånt på beställning och kanske, kanske... det beror på vad det kostar... får inte bli för dyrt. Kan bli så att alla jag känner som är värda en julklapp får choklad med havssalt, hehe det hade med mängden på beställningen och göra.

Jul, ja den ångesten har jag inte lyckas bli av med. Varför denna hysterin? Jag som har en lugn jul, en perfekt jul. Jag får ändå julångest över allt som skall göras, fast det inte är så mycket och göra. Nu skall jag krypa ner i soffan igen med lite varmt The och fortsätta läsa....

Kan man kalla det skrivkramp?

Jag har suttit ett par timmar och försökt skriva. Det går långsamt, långsamt.... Jag har försökt läsa samtidigt så att jag får upp språket och hur jag vill uttrycka mig i mitt skrivande och blir djupt imponerad av hur en del författare får till det.

Jag jobbar nu med att få fram känslorna i karaktärerna och det känns tungt men samtidigt är det viktigt för att annars får man ju inte någon känsla i hur de tänker eller fungerar och kommer inte kännas levande.

Jag har flera starka karaktärer som tar rätt mycket energi vilket kanske kan låta konstigt men delar av det man skriver om är ju hämtat från en själv, en del är hämtat från berättelser man har hört från nära och en del är självklart helt påhittat.

Nu skall jag skriva lite ....

Får man vara hur elak som helst?

Sitter och försöker skriva. En av mina karaktärer och jag är inte överens. Jag försöker hela tiden att försvara allt han gör eller vad han tänker med att han egentligen inte är så elak, han har haft en jobbig barndom osv. Men samtidigt tänker jag. STOPP! hallå, detta är en bok jag skriver, en karaktär och det är jag som bestämmer. Han kan ju faktiskt vara riktigt elak. Jag behöver inte bry mig om hur han har haft det när han var liten, är det relevant för läsarna, är det relevant för historien som jag försöker berätta?

Snacka om att man blir snurrig. Men jag tror jag har bestämt mig för att han kommer vara elak, rakt igenom. En riktig skitstövel om man får säga det.... för i böckernas värld är allt tillåtet!

Måste bara säga...

Jag försöker vänja mig vid att det är så tyst här. Det är så tyst så att man hör bara sina egna ljud. För att det skall inte skall bli plattfall så satte jag på tvn och vips inser man att den är den bästa vän man man har haft sedan man var liten. Tvn har liksom alltid varit med. När jag var liten och inte kunde sova så hade jag alltid tvn på. Likaså är det nu när jag har svårt att sova. Då är tvn det bästa jag vet. MEN en sak har hänt. Jag har insett att det som är på tvn är egentligen inte viktigt. Det är att den pratar och visar nått. Den gör att man inte känner sig så ensam. Men programmen på tvn är ursla. Bara alla dessa spelprogram? Vad ger de mig? Varför stänger jag inte av? Eller alla dessa dåliga talkshows som bara pratar om egentligen helt orealistiska saker.

Så varför är då tvn så viktigt? Inte ens nyheterna är intressanta. Jag skall försöka våga stänga av min tv ett tag. Det kommer bli tyst.. får försöka ersätta den med musik. För vill jag leva i en värld fylld med massa skitsaker? Det måste väl vara min rättighet att välja?

Framme i vinterlandet...

Efter en lång bilfärd är jag äntligen framme. En sak lärde jag mig på vägen upp hit, tid är inte alltid pengar, tid är även en investering.. speciellt i sig själv. Jag hade flera timmar för mig själv i bilen där jag hann fundera på en hel del. Varför detta är så viktigt för mig. Varför har jag inte gjort det tidigare? Och vad som har fått mig att våga utföra det nu efter så många år? Har det med att man måste gå igenom olika stadier och perioder först innan man orkar ta tag i sånt som är jobbigt och svårt?

En annan sak som jag började fundera på var mina karaktärer och om varför de har blivit som de har blivit. Hur mycket är egentligen från mig själv och hur mycket som jag har hämtat från andra? Skall man lämna ut sig själv så mycket eller kan det upplevas som för mycket?

Frågorna är många speciellt nu när allt börjar bubbla upp.... men det är väl det som är meningen med mina fem underbara veckor. Det är nu jag skall få fundera och vända och vrida på allt och få ner på pränt.

Nu börjar mitt äventyr. Ena delen av mig skakar av lycka och iver, den andra delen darrar av rädsla och skräck. Men om man inte vågar kan man heller inte vinna något så nu skall jag sätta mig och göra klart lite jobbsaker sedan är det dags att bege sig in i en annan värld. Min värld.

Våga tänka nytt, våga tänka annorlunda

Var på ett spännande föredag idag. Det var inspirerande på det sätt att min redan speedade hjärna triggades på att tänka nytt och kläcka idéer.

Det var Allers förlag som hade AllerDagarna

Många riktigt bra talare gillade faktiskt alla. Men en sak slog mig. En idé som jag nu ger bort gratis är att man som tidningsförlag borde kunna göra så att man som prenumerant kan via själv skräddarsy sin egen tidning. Det vill säga de har ju många månadsmagazine som jag kan vara delvis intresserad av.

Tänk om man då kunde själv välja olika områden och intressen och för varje månad "plocka ihop" sitt egna magazine...

Kanske inte alls så dumt när vi pratar om tider där kunderna vill vara delaktiga.

Nedräkningen har börjat...

Nu är det 6 dagar kvar innan mitt livs äventyr skall börja. Jag åker nästa lördag upp mot Åre och Björnen där jag skall stänga in mig i hela fem veckor och skriva klart min bok.

Jag har skrivit och tänkt på boken i snart två år men nu är det dags nu skall den bli klar. Nu är det verkligen min tur att få prioritera mig och ta reda på vad jag vill med mitt liv. 

En del kallar det livskris, jag ser det mer som ett steg i utveckling. Från att ha jobbat i år med terapi för att orka hålla huvudet över vattenytan så är det äntligen dags att börja simma själv. Börja genomföra allt det som man önskar. Livet är alldeles för kort för att man skall kunna hinna med det som är viktigt ändå...

För att återgå till min resa så måste jag erkänna att det känns pirrigt och nervöst att veta att man skall vara helt ensam. Jag hoppas kunna få perspektiv på saker och ting och när perioden är slut kunna fått en del svar på vad som är viktigt för mig.

Jag vill inte att mitt skrivande skall uppfattas som för svart, men ibland behövs lite mörker för att man skall uppskatta de ljusstrimmor som följer.

Jag är en tekniknörd, jag erkänner!!

Jag vet inte hur jag skall förklara hur jag känner mig just nu.. det är precis som när man var barn på julafton! Jag har just lärt mig något riktigt kul.. jag kan nu göra egna taggar!!
För att ni verkligen skall förstå så följ dessa anvisningar!


smsa TAGGA NU till 72600 så får ni ner en taggläsare.
Starta den och rikta mobilkameran mot denna symbol.
När den är grönmarkerad gör då så att ni går vidare.... då kommer ni få denna sida i er mobil.. helt mobilanpassad, ni kan alltså numera även följa min blogg via mobilen!!

Det är tackvare underbar teknik! Google som har en gratis transcoder och Beetagg som har en gratistjänst som gör att man kan göra egna taggar!
Om man vill läsa mer om taggar och vad man kan göra så har Aftonbladet massor av info på deras sida: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3431155.ab

Vill man ha hjälp med att transcoda en vanlig sida till en mobilsida :
http://www.google.com/gwt/n

Vill man prova och göra egna taggar: http://www.beetagg.com

Jag saknar dig...

Du var den som jag från början var lite skeptisk till.
Du var den som jag har lär mig älska med tiden.
Nu gör det ont.. nu saknar jag för varje dag.
Jag saknar att inte kunna röra vid dig och få höra alla dina roliga ljud.
Jag saknar att du inte bara finns där längre...
Jag vet att gräset inte är grönare på andra sidan, jag har haft många, många innan dig.
Men nu vet jag bättre.
Jag vet att det är du som är min kärlek... iallafall för nu...




Tack för att du finns, tack för att du är du..

Passa på och gå in och rösta på Årets mobil!

http://www.mobil.se/artikel/rosta_fram_arets_basta_mobiltelefoner_mob_081029114711-436.html

Förberedelser inför skrivarresan...

Nu börjar jag planera för min skrivarresa uppe i Åre. Börjar skriva listor på allt jag skall ha med mig. Min mac måste ju med så klart.. och så min USB hårddisk med alla filmer, ett mobilt bredband måste ju med för internet kan vara bra och ha. En skrivare måste jag ha med så jag kan korrekturläsa, vända och vrida på orden och meningarna. 

Undras om det är något mer jag behöver ha med? En mobiltelefon, ett headset, laddare.... sedan måste jag ju ha med min iPod så jag har musik och lyssna på. Jag hoppas kunna läsa lite böcker med mellan allt skrivande så jag tar väl med ett tiotal så jag har lite och välja på. Just det jag har ju en portabel DVD spelare den kan följa med + ett par DVD filmer...

Hmm kan jag behöva nått mer? jo tänk om jag får lust och skriva lite musik? Ska jag ta med min keyboard och min mic? Just det ja.. eftersom jag inte skall åka tillbaka till Göteborg innan nyår så får jobbdatorn hänga med och ligga nerpackad. iPhonen får jag inte glömma, den kan vara bra om jag vill leka lite..., just det lite pärlor vill jag ha med ifall jag får ett ryck och gör lite smycken. Man vet aldrig vad man kan inspireras av. Kläder? tja det måste väl med antar jag.. vill ju inte skämma de stackars jämtarna med att vara naken... 

Får väl påpeka att jag måste få plats med allt i en bil. Det är ju ändå fem veckor jag skall vara borta... :)

Oraklet har talat: Årets julklapp är ....

.... får väl börja med att berätta att jag är inte ensam om att tro att micro-pcn kommer ligger under ett antal julgranar till jul. Men jag måste ändå påstår att jag har predikat länge om detta, även om att de skall vara i olika färger. Själv är jag ju en rosa tjej, vilket självklart skulle betyda att min micro-pc skulle vara rosa helst även med ett färgat skin i ett brokigt men snygg mönster.

Jag tror att vi kommer mer och mer använda mobiltelefonen, datorer som accessoarer. Precis som vi kan köpa dyra snygga solglasögon så kommer vi vilja smycka oss med mobiltelefoner i olika storlekar och modeller. Likaså kommer detta bli med datorer. Så länge internet är en styrande faktor så kommer vi vilja vara uppkopplade. För det är så enkelt, finns du inte i cybervärlden så finns du inte. Vet inte hur många gånger så jag har försökt googla efter gamla vänner, men finns det inte någonstans på internet då är det precis som de inte existerar. Men så är ju självklart inte fallet. Men det är ändå viktigt att förstå hur internet har präglat oss som människor och hur hur all information bara sprutar ut genom det. Hur skall vi stackares människor orka sålla bland all information? 

Ett bra sätt är att ibland, våga vara annorlunda och våga stänga av :)

Tack Veronica!

Jag har under helgen skrivit lite på min bok. Det har varit jobbigt. Fick klart nästan ett helt kapitel, suck. Detta kommer bli en jobbig resa, men det visste jag ju från början. Det var ju inte någon nyhet för mig direkt. Det var ju detta som var anledningen till att jag började skriva från första stund, att få ut saker från mig själv som jag inte vågar eller har vågat prata om.

Efter många år av förnekande är det nu dags att börja bli ärlig, iallafall mot mig själv och det är riktigt jobbigt. Jag är långt ifrån perfekt, jag är ju en människa. Jag har alldeles för stora ambitioner och alldeles för högt uppsatta mål på mig själv. Men en sak håller jag på att lära mig, trots allt så älskar jag livet. Framför allt börjar jag tycka om mig själv igen efter många år där jag har stängt in mig själv i garderoben. Nu har jag fokus på mig själv och på vad jag vill göra med mitt liv och det känns väldigt bra.

Nu handlar inte hela boken bara om mig själv utan det är en deckare men delar av den är naturligtvis hämtat från mitt eget liv med mina tankar och funderingar. Igår när jag satt och skrev så lyssnade jag på Veronica Maggios låt 17 år och fick en ruggig inspirationskick. 

Så tack Veronica! Tack för min helg-inspiration!

Service...?

" Välkommen till XX taxiservice, säg den ort du vill resa från"

" Stockholm"

"Sa du Kiruna?"

"Stockholm"

"Sa du Kiruna?"

klick... ringer igen

"Välkommen till XX taxiservice, säg den ort du vill resa från"

"Stockholm"

"Sa du Stockholm?"

"Ja"

"Vi kopplar dig vidare till kundservice i Stockholm"

"Just nu är det många som ringer, vi tar emot dig så fort vi kan"

samtalet bryts...

"Välkommen till XX taxiservice, säg den ort du vill resa från"

"Stockholm"

"Sa du Stockholm?"

"Ja"

samtalet bryts...

"Välkommen till XX taxiservice, säg den ort du vill resa från"

"Stockholm"

"Sa du Vallentuna"

" Nej, Stockholm"

" Stockholm, vi kopplar dig vidare till kundservice i Stockholm"

"Taxikurir"

"Hej jag skulle vilja beställa en bil i anslutning till Flight TF312 från Bromma till Göteborg"

"Vilken tid vill du ha bilen?"

"Ja, vet inte riktigt hur lång tid det tar med all trafik, men kan ni inte boka den i samband med min flight?"

"Tyvärr inte"

"Det kunde det andra taxibolaget som vi hade innan?"

"Tyvärr, sådan service har inte vi, vilken tid vill du ha bilen"

"Då tar jag den från 16.20"

Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? :-)

Tänk vad lite sol kan göra...

Nu är det tidig morgon och solen strålar genom mitt fönster på jobbet. Jag sitter inte riktigt ensam, har faktiskt en pigg kollega på plats, det är lugnt och jag är harmonisk. Det känns faktiskt som idag blir det oavsett vad som händer en riktigt bra dag. Efter ett par veckor i stress där man dels försöker hinna komma ikapp det som man inte har gjort när man har haft semester så försöker man axla upp tempot igen som det var innan man gick och det är inte något som man bara "fixar" på ett par sekunder.

När jag kom tillbaka efter fyra veckor så var det precis som någon hade gett mig en örfil. Swich så bara sprang allt förbi och det kändes som man bara stod och titta på när allt bara passerade framför en. En kollega sa att det är precis som X2000 bara svepte förbi och man hann inte riktigt med tåget utan står på perrongen och försöker förstå om det var detta eller något annan tåg som man skall hoppa på. Första dagen satt jag bara och funderade på mina lösenord och om jag verkligen hade detta tempo innan jag gick på semester. När jag väl insåg detta och att jag aldrig kommer få det lugnare så tog jag ett vettigt beslut.

Jag måste rusta mig själv. Se till att jag både fysiskt och psykiskt orkar detta för jag skall ju orka i minst 30 år till. Så jag har nu planerat in all min träning, min kost och framför allt min egen tid. Min tid för att göra allt sånt som jag älskar och göra.

Som jag nämnde i början idag är det sol, inte bara inom mig utan även utomhus :-)

Teknik är ett gift för själen...

När jag var liten var jag en av de få barnen som hade dator hemma. Om man tänker på vad det var för kvalité eller vad man kunde göra så var det typ skriva lite och spela snake. Inget av detta var nått som jag egenligen gillade nått vidare. Kommer ihåg hur pappa lurade mig att sitta flera dagar och programmera något på datorn. Han lockade med att det skulle bli nått roligt.. ja. .spelet snake. Om man nu tycker spel är kul. Jag tyckte som sagt inte det. Min pappa var en av de som under 80-talet sålde Apple datorer och jag tyckte inte ens då att det verkade kul. När jag flyttade till Uppsala för att läsa arkeologi 1991 så fick jag frågan ifall jag ville ha en dator, men varför skulle jag ha det? En elektrisk skrivmaskin ville jag ha var mer jag, den kunde jag hantera. Skillnaden mellan den och en vanlig var ju att man kunde sudda om man skrev fel.

Det tog faktiskt två år innan jag gav med mig och sa att datorer verkar inte vara så tokigt. Speciellt inte när man hade suttit vid sin skrivmaskin och försökt få till snygga uppsatser. ( Hur nu vanliga maskinskrivna uppsatser kan vara snygga?). Men sedan gick det med en rasande fart. Jag skaffade mig en mac en fyrkantig Apple SE och min resa med nyteknik började.

Jag lärde mig allt utom själva programeringsdelen, det verkade alldeles för invecklat och tråkigt. Men jag blev en hejare på att göra layout och allt annat man kunde göra på den tiden. Det som var revolutionerande med min mac var ju att man se bilder inte bara en massa dos text. Sedan att upplösningen var urkass spelade då ingen roll. När man gjorde en tidning så hoppades man att bilderna var bättre än de såg ut på skärmen.

1993 skaffade jag mig min första mobiltelefon. Eller skall man säga tegelsten? Jag var en av de lyckliga som stod och köade ner i Stockholm, Comviq hade sin första kampanj där de erbjöd kunderna en telefon för 1 kr mot att de band upp sig till ett mobilabonnemang i 24 månader. Samtalen kostade 5,50 per minut dagtid och jag betalade 150 kr i månaden som var som en pott. Jag vågade inte ringa på telefonen för det var ju dyrt, jag svarade knappt heller för vem skulle ringa mig? Jag hade den och den var oftast i min väska avstängd. SMS fanns inte på den. Men den var en trygghet. Jag kunde OM jag ville vara anträffbar.

1996 köpte jag min andra dator en ny fin apple dator med färgskärm en Apple Performa en PowerPC. Jag köpte den via pappa då han fortfarande sålde Apple datorer och fick betala nästan 30 000 kr. Men gissa om jag var lycklig. Jag kunde äntligen göra tidningar där jag såg ett helt uppslag. Jag hade ju fått en stor skärm ( 15 tum ) och lyckan var stor. Jag skaffade mig även en ny mobiltelefon en Nokia 1611 och jag kunde ta emot SMS. Jag kunde inte skicka bara ta emot, men det var framtiden, det var början på mitt mobilberoende....

Man kan alltid ta sig tid och ändra på saker och ting...

Jag har under en lång tid vart svag både fyskiskt och psykiskt. Nere i en riktigt svacka kan man säga. Jag har svårt och koncentrera mig och jag kan inte sova på nätterna. Tankarna flyger fram och tillbaka och timmarna de bara går och jag får ångestattacker. Ångest för allt jag inte hinner med. 

Jag börjar surfa runt och försöker läsa om det finns något botemedel för mig och hittar en artikel på aftonbladet.

Aftonbladet

Gissa om jag kände mig dum. 2002 var jag klokare än vad jag är idag. Jag insåg att jag måste ju göra nått drastiskt, så nu är det träning och jag själv som är i fokus för resten av året. NU är det jag som skall se till att jag kommer i form, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det är ju mitt liv, och jag ansvarar ju för att det skall bli så bra som möjligt eller hur?

Mamma Mia! Thank You for the Music....

Jag har alltid älskat ABBA, även på den tiden när det inte riktigt var okey att gilla dem.
Jag gillade musiken, klangen, arragemangen på låtarna. Jag kan erkänna att jag gladeligen stod och sjöng med till låtarna med en hårborste i min hand som mikrofon. ( Får väl erkänna att detta sker även nu)

Efter att ha sett filmen Mamma Mia och lyssnat på soundtracket så är jag fast. Jag är grymt imponerad av Meryl Streep som gör ett utomordentligt bra jobb. Men framför allt är jag imponerad av att man efter så många år kan arrangera om låtarna så att man dels får med det som är signifikativt för låten men ändå "poppa" till den så att den känns mer dagsfärsk. Det är inte bara en konst, det krävs genier för det så Benny och Björn, Thank You for the Music!

Mordtankar

Ja eftersom jag inte kunde sova direkt inatt så började mina tankar gå till min bok och till mitt skrivande. Det var länge sedan som jag hade en sådan skrivarlust och skrivarkraft. Jag har skrivit klart hela min synopsis på min första bok och det känns riktigt bra. Jag känner för en gång skull att nu börjar slutet, dvs nu skall jag bara fylla klart alla luckorna och knyta ihop säcken.

Sedan jag var liten har det varit en dröm att få skriva en bok. Jag har trott i många år att det är en samhällskritisk bok jag ville skriva men de senaste två åren har jag upptäckt att det är en deckare med mord som jag vill börja med. Jag har nu hela storyn klar och känner verkligen att detta kan bli något riktigt bra.

Jag har under flertalet månader levt med dessa olika karaktärer inom mig och har upplevt glädje, sorg och smärta med dem och ser fram mot att få skriva klart så att jag kan så att säga börja på en ny bok och kanske med det även få rensa ut en massa gammalt inom mig själv.

För visst är det så att en del av det som finns i boken är hämtat utifrån mitt egna liv, en del från vänner och bekanta som har berättat och en del är naturligtvis helt påhittat. Precis som det skall vara i en riktigt bok.

Jag har tänkt att detta skall bli en serie på fyra stycken böcker där jag kommer skildra rätt olika karaktärer och olika historier. Jag tror att vetskapen om andras liv ger oss som medmänniskor mer förståelse för varför vi agerar och reagerar som vi gör till vardags. Det gör att vi enklare kan skapa en harmoni och kan ge rakare kommunikation.

Man kanske inte alltid skall behöva säga allt. Ibland är det som skönast när någon bara förstår.

Resfeber... hur botar man det?

Ända sedan jag var liten så har jag haft resfeber. Det spelar inte någon roll vart jag skall åka eller hur, det är alltid samma sak varje gång. Under våren har jag pendlat mellan Göteborg och Stockholm och varje måndag kväll är det samma sak, jag kan inte sova. Jag har med andra ord resfeber. Jag är rädd för att missa flyget. Jag vet att det är inte hela världen jag kan ju alltid komma med ett senare flyg, jag har ju årskort, det är inte det. Det har bara med min resfeber och göra. Nu skall jag åka till härliga Kanarieöarna imorgon och naturligtvis är det samma sak, jag har resfeber. Jag kan inte sova....

Min fråga är hur botar men detta?

Aj aj, aj... inte igen

Jag vet inte riktigt hur jag skall berättade detta men jag är en snubbeltjej..., jag snubblar jämt.
När jag tänker tillbaka så känns det som jag alltid har gjort det, snubblat alltså.
Jag vet inte vad det kan bero på men jag har under alla mina år trott att det har något med mig att göra. Att jag är väldigt klantig bara. Men nu när jag snubblade sist så kändes det konstigt, det kändes som min hjärna och mitt nervsystem inte hade riktigt kontakt. Jag bara föll ihop, pladask på backen. Sedan reste jag mig igen som vanligt. Det jag tänkte på denna gång var att jag vart lite yr i huvudet efteråt samt att detta är samma känsla jag brukar ha när jag ramlar.

Jag är inte direkt orolig för vad det kan vara. Det händer ju bara typ en gång i månaden, men samtidigt så kanske det är bra och kolla upp. Om någon vet vad det kan vara så kommentera gärna....

Men som sagt nu har jag lagt plåster på knät och laddar för en skön semester utomlands innan jag hälsar på farbror Doktorn

Jag erkänner, jag är en Starlet tjej

När jag var i tidig tonår så läste jag Starlet och jag trodde att kärlek skulle vara precis som de beskrev i tidningen. Enkel och med "happy endings". Ibland tror jag faktiskt att Starlet har påverkat mig även som vuxen och då tyvärr inte till något positivt. Jag har fortfarande inte träffat han som gör precis allt för mig. Så som det är i tidningen eller i alla amerikanska romantiska filmerna. Men jag är vuxen nu och jag förstår att relationer är något helt annat, mina förväntningar och förhoppningar är bara illusioner av något som någon försökte pränta in i mig när jag var ung. Men visst om jag skall vara ärlig, så är jag precis som alla andra Starlet tjejer.. jag vill och önskar att livet skulle vara mycket enklare än vad det är.

Så vackert, så romantiskt...

Bröllop måste vara ett av det vackraste som finns. Två personer som älskar varandra så mycket och som lovar varandra kärlek tills döden skiljer dem åt. De ger sig hängivet till varandra och vågar se en framtid tillsammans. De ser inte bara sig själva som individer utan även som en tvåsamhet. Vackert är det iallafall. 

Fick äran att uppleva ett underbart bröllop i helgen där mina vänner Henrik och Sanna vigdes under Medeltidshelgen i Kungälv. Jag kan säga att det var så fint att det kom allt små tårar under ceremonin.

Vart tog det fina sommarvädret vägen?

När jag var liten var det alltid fint väder på sommaren! Alltid! Njae inte riktigt men det var mer fint än molnigt och regnigt iallafall. Det var riktiga somrar. Somrar med lek och äventyr. Nu är det mer regn och brist på fantasi på vad man kan göra. Jag har börjat läsa böcker det funkar ju oavsett om det är regn eller inte. Surfar omkring och kollar på solresor och förvånas över vilka hutlösa priser det är på sistaminuten i år. Men vill man ha sol så får man helt enkelt hosta upp med pengarna. Men mest av allt hade jag velat haft sol i Sverige, för finns det något vackrare än en solig svensk sommar?

Skrivkramp... eller vad det nu är..

Jag har äntligen en massa tid att skriva, men jag får inte ur mig alla ord. Jag har ju historien klar och sitter ständigt med datorn för att komma igång, men det händer inget. Jag gör som jag brukar sätter hög musik i öronen som ger mig stämning och har bullat upp med bra sittplats och med godis o kaffe för att vara helt alert. Men det är något som saknas...

Min bok är ju klar i huvudet hur svårt kan det då vara att skriva ner allt, kan det vara så för att det finns delar i den som är för känslosamma som gör att jag tycker det är svårt? Är det för att jag inte har någon press på mig? Är det för att min inspiration inte ligger på topp för att jag känner mig som en helt apelsin som just pressats ner i en juicepress? Ja frågorna är många men problemet kvarstår. Hur skall jag lyckas få ut min historia..?

De sista dagarna har jag till och med förberett mig då jag har gått igenom hela händelseförloppet i boken och jag har känt spänning, sorg och framför allt jag har känt att detta är något som kan bli riktigt, riktigt bra. Är det så att mina egna förväntningar och förhoppningar på inte bara mig själv utan på boken som gör att jag spänner mig så ?

Ska ta en liten rast från allt och bara lyssna på Darren Hayes som inte bara har en röst som är helt underbar utan om man lyssnar på hans texter så blir man alldeles varm....

En av de som jag vill äta middag med...

En man som man bara måste beundra. Han är en av de fem som jag vill äta middag med.

Bra bok för er som är som jag.. dvs alldeles för DUKTIG

Boken är till för oss tjejer som är uppvuxna med tron att vara duktig = ett måste för att vara framgångsrik och betydelesefull. Författarna har iallafall fått mig att inse en viktig sak. Jag är inte ensam om att ständigt ha ångest för att jag inte känner mig tillräcklig.

Jag kan starkt rekommendera er att läsa denna bok, när ni har läst den ge gärna bort ett eller två ex till vänner runt omkring er. 

JAG HAR DEN.

Gårdagens kväll var den bästa på länge!!

Stockholm

Öppningen i Malmö

Jag vet inte vad som var bäst, att det var otroliga köer utanför Telia butikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, eller att vi lanserade iPhonen eller Martin Stenmarck ;-) Men uj en sån kväll, vilken stämning!
Jag är så glad, så glad så glad..

Jag älskar Göteborg!

Jag kan inte rå för det men jag bara älskar Göteborg. Finns det någon vackrare och trevligare stad i detta avlånga land? Jag  är skeptisk. Jag tog mig en långlunch inne i stan o solen strålande. Jag kunde känna sommarstämning med massa turister. Kunde till och med känna dofter av god mat... till och med när det kom en kort, tropisk skur så kände jag att Göteborg är ta mig fan det vackraste som finns! Tack för att du finns!

Jag höll på att göra en " Kåmark" igen...

Igår hade jag en underbar dag. Vi skulle åka och äta brunch på Egg & Milk men denna gång var det alldeles för fullt så vi traskade ner för Linnégatan och tog ett annat ställe. När vi var på väg tillbaka så var det mindre folk och då tänkte passa på och köpa en milkshake med cookies and cream. När jag står där i kön så står en kille framför mig som jag känner igen.

"Jaha, det var säkert någon som jag har träffat någongång i livet." Jag funderade och ser så där trevligt artig och snäll ut. Vågar till och med le och säga hej. Men kommer inte ihåg vem det är.
Precis innan jag skall öppna munnen så kommer jag på... jag höll på att göra en "Kåmark".

För er som inte vet så får jag nästan berätta det först. Annars blir inte detta kul. För några år sedan tränade jag på SATS på Kompassen och där fanns en kille som brukade träna samma tider som jag på gymmet. Jag kände så klart igen honom men visste inte från vart. Efter ett par gånger så tyckte jag nästan att det höll på att bli olidligt så jag vågade faktiskt ställa den klassiska frågan " Har inte vi setts förrut?" Han presenterade sig som Pontus Kåmark, och jag insåg i samma sekund att han hade inte en blekaste anning om vem jag var.. jag hade ju bara sett honom på fotbollsplan. Man kände sig lite dum, men efteråt kan man inte annat än skratta åt det.

Nu höll jag alltså på att göra samma sak igen.. fast denna gång.. var det Fredrik Virtanen.

Är jag en snobb om jag har en egen butler?

Jag har idag försökt jobba, tvätta och städa och jag är verkligen helt slut och då vill jag påpeka att jag inte ens är halvvägs. Jag tog mig en liten paus och insåg att jag kan köpa mig en butler. Han kostar inte mer än 300 kr/timmen. Han kan göra nästan allt... och vill jag få det städat så kostar det 150 kr/timmen med det nya skatteavdraget. Inte värst farligt.

Med tanke på att jag väldigt sällan är hemma, för det mesta på resande fot så skulle det vara otroligt skönt om någon kunde fixa alla de små saker som jag känner att jag inte hinner med.

Är jag en snobb om jag har en egen butler? Eller är det så att idag när det förväntas att man skall kunna hinna med så mycket som möjligt så kanske detta är ok. Det finns ju de som är bättre på att städa än mig, det är jag övertygad om. Jag tycker inte ens det är kul.

Börjar mer och mer värdesätta den lilla tid jag har över när jag inte behöver jobba och då är faktiskt inte städning det roligaste. OM man tänker sig 3 timmar i veckan.. det borde räcka till att ta golven, fönstrena, tvätt osv. till och med att man kanske kan få färska snittblommor hemma till torsdagkväll. Detta blir om jag räknar rätt 3 x 150 kr = 450 kr i veckan dvs ca 1800 kr i månaden. Inte alls så farligt...

En klok person kallar mig action hero, men den inställningen att jag gör för mycket och borde fokusera på det som är viktigt. Annars kommer jag inte bara tappa bort mig själva utan även bränna ut mig.  Om jag tillåter mig själv att inte vara så jäkla duktig hela tiden så kan jag kanske unna mig själv en egen butler?

Länk till James min nya butler

Måste man vara så jäkla duktig jämt?

När jag var liten, vilket jag tragiskt måste inse är rätt många år sedan, var det viktigt att man skulle vara duktig. Speciellt i skolan där skulle man vara helst bäst. Hela min uppfostran har gått ut på att man skall göra så gott man kan och helst lite till. Jag är vad man brukar säga ett A-barn. Jag säger detta för att ni skall få förståelse för att det är inte alltid bra att vara duktig. 

Jag kan se till mig själv idag, snart medelålders och sönderarbetad. Är de verkligen livet?

Anledningen är att jag försöker vara så jäkla duktig jämt. 

Mitt nya löfte till mig själv är att jag skall sluta med att vara så jäkla duktig! Jag skall bli som alla andra inte låta mig förföras av engagemang så kommer jag klara detta perfekt!

Jag vill ha min iPhone nu!

Nu finns alla priserna uppe på Telias hemsida... har inte riktigt bestämt mig för vilket abonnemang bara om att jag vill ha en vit iPhone... :-)

Jakten på en iPhone har börjat...

Nu börjar det hända saker... Telia har börjat läcka lite information gällande lanseringen av iPhone den 11 juli. De har börjat med att lägga upp en skiss på abonnemangen på telia.se/iphone.

Ser ok ut, bäst av allt var att man faktiskt kunde ha vilket abonnemang som helst. Bara det var Telia. Inte illa alls... ser fram mot vad som mer kan komma... det är ju snart lansering.

Jag måste vara lantis!

För mig som har vuxit upp i en mindre stad så har man inte bara förufattade meningar utan även bild av vad som är "inne" eller inte. Man ser att folk på Stureplan är de glamorösa i Sverige. De är de som är riktiga trendsättare för resten av nationen.

För mig så använder man gummistövlar ( speciellt militärgröna) visserligen när det regnar men framför allt i skogen eller när man kanske mockar i stallet. Att se detta på Stureplan på en ung snygg tjej med kombinationen korta shorts, snygg kort skjorta och en väst kändes helt konstigt. Jag insåg att jag inte bara börjar bli gammal utan även är en riktig lantis ;-)

Men på något sätt så kändes bara insikten om att man kan oavsett var man kommer ifrån eller hur gammal man är så är det viktigt att våga stå för den man är och då är det okey att även strutta omkring på Stureplan med ett gummistövlar!

Jag är en Carrie Bradshaw!!

Jag är precis som alla andra tjejer en trogen SATC fan. Har tänkte länge på hur man kan göra en film utifrån en serie och göra den med succé. Man vill gärna tro att det finns människor som lever som dessa men samtidigt så är man realist och inser att detta är något som bara finns i våra drömmar.. som är så långt ifrån verkligenhet man kan tänka sig.

Filmen var bra men sedan är det en sak som förundrar mig... kan man lägga flera miljoner dollar på en film där det i en scen syns studiomikrofoner? Skall man inte kunna klara av och klippa bort det? Eller är det nått jag har missat? Annars var filmen allt man kunde önska sig, varken för mycket eller för lite... alldeles lagom med SATC med andra ord.

Varför gillar man SATC? Kan vara för att man försöker identifiera sig med någon av tjejerna. Iallafall önskar man att man är lite lik någon av dem. Jag har gjort flera tester på vem av dessa personer som skulle kunna vara jag, och alla säger de att jag är Charlotte, jag har alltid tänkt att ja, det kanke är sant, men lite Carrie har jag allt i mig också. ( Visserligen är jag mer pryd än vad folk tror.. men jag vill verkligen säga att jag är inte någon Samantha som en del tror )

Men nu när jag har sett filmen så ser jag klart och tydligt jag är en Carrie Bradshaw, en som ständigt tror på kärlek, jag har bara inte träffat Mr Big än , eller har jag? ;-)

Vad är egentligen viktigt i livet?

Jag funderar rätt ofta på vad som är meningen med livet. Iallafall vad som är meningen för mitt liv och hur kan jag påverka till att få ut det mesta av den tid jag har.
Jag tror på att man få det liv man förtjänar. Att om man är omtänksam och tar hand om andra så gör man någonting gott. Att man på ett eller annat sätt får tillbaka från andra goda människor.

Efter en lång och intensiv period på jobbet så går mina tankar starkt till att hitta vad som verkligen är viktigt i livet. Vad jag kanske bör prioritera om osv.
Hittade en sajt där man kan åka på volontärsresor även på kortare tid.
Tänk om man kunde iallafall hjälpa till lite grann? Eller är det som en klok person sa till mig att man kan även göra en hel del på hemmaplan. Så sant som det var sagt. Men vad är viktigast?
Är det inte bara att våga leva livet fullt ut?!


http://www.volontarresor.se/?gclid=CJzk3KSdhpQCFRtgMAodShd-WQ

Landslag till Sverige sökes!

Önskas ett landslag som skall bestå av 15 st manliga spelare i ålderna 18-30 år. De bör kunna bege sig omgående ner till Österrike inom några timmar. 11 spelare måste omgående springa in på planen och göra minst 3 mål. Målvakt finnes redan ( han sitter i dag på bänken, men kommer gladeligen hjälpa till). Utrustning finnes på plats så endast glatt humör och ett jäklaranamma behövs. Är du en av de vi söker kontakta förbundskapten Lagerbäck omgående!!

Är jag verkligen på väg att bli medelålders?

När jag hör ordet medelålders tänker jag mig personer som är mycket, mycket äldre än mig.

De har koll på sitt liv har oftast förhållanden och massa barn. Jag har verkligen svårt att identifiera mig med denna grupp av människor då jag känner mig så långt ifrån klar med mig själv och med vad jag vill åstakomma.
För 17 år sedan flyttade jag hemifrån, då packade jag mitt pick-o-pack och flyttade till härliga Uppsala. Jag pluggade där i fem år innan jag 1996 flyttade ner till Göteborg. Stön, det är 12 år sedan...vart tog alla åren vägen?

Jag tittar försiktigt i spegeln, jag ser inte ut som 35, jag känner mig inte som 35 men mitt körkort säger det... iallafall på söndag. Men man blir inte äldre än vad man gör sig. Fördelen med att blir äldre är faktiskt att man struntar i vad andra tycker och tänker. Man har bra självinsikt och man vågar stå på sig på ett helt annat sätt. Det är också rätt charmigt att ta fram sitt barnasinne och man får tillåta sig själv att ha roligt och skratt och lek är något som får en annars jobbig dag att bli helt underbar.

( Vem som är vem i skuggan... är dagens fråga? )

För att trösta mig själv kan jag säga att enligt Wikipedia så har jag massa år kvar innan jag anses vara medelålders... http://sv.wikipedia.org/wiki/Medel%C3%A5lders och det som Wikipedia säger, så är det väl?

Jag har börjat nedräkningen!

Jag funderar på om jag vill ha en vit och en svart, en 8 GB och en 16 GB. Frågan är alltså inte om eller kanske utan hur många iPhone jag vill ha. Nu är det inte många dagar kvar innan den släpps i Sverige.

Kan knappt bärga mig...

Samtal med polisen...

" Hej, jag skulle vilja anmäla en skadegörelse på min bil"
Klick

" Hej, jag skulle vilja anmäla en skadegörelse på min bil"
" Hej, jag sitter bara i växeln, vänta skall jag koppla dig...., tyvärr så har jag inte någon ledig polis som kan ta ditt samtal. Du får ringa tillbaka senare."

" Hej, jag skulle vilja anmäla en skadegörelse på min bil"
" Hej, vänta skall jag koppla dig"
" Polisen."
" Hej, jag skulle vilja anmäla en skadegörelse på min bil"
" Vi har inte tid med sådana samtal nu. Vi prioriterar de som står i kö här på stationen, klick"

" Hej, jag skulle vilja anmäla en skadegörelse på min bil"
" Hej, vänta skall jag koppla dig, tyvärr så finns det inte någon som kan hjälpa dig nu, men jag kanske kan hjälpa dig?"
"Ja, tack jag vill ju anmäla en skada på min bil."
" Parkeringskada eller trafikskada?"
"Ja, tror det är en parkeringskada. Jag har inte kört på något iallafall"
"Då kan tyvärr inte jag hjälpa dig, då måste du ta dig till en polisstation som får ta hand om denna anmälning. Du måste visa upp bilen och tala om exakt när detta hände."
"Ja nu är det så att jag inte har kvar bilen då den är Toyotas."
"Ja, då får du väl fixa det ändå"
"Ok, förr kunde jag ringa och anmäla detta. Funkar inte det nu?"
"Det har aldrig funkat och göra så!"
"OK, finns det inget annat sätt?"
"Nej, du måste ta bilen till en polisstation och visa upp den."
" Ok, då får jag väl fixa det då, tack"

"Det är polisen"
"Oj, hej."
"Du hade ringt"
"Ja, jag ringde förrut för att jag ville anmäla en skada på min bil"
"Ja, då när skedde skadan?"
"Vet inte men jag upptäckte det idag när jag skulle lämna in min bil på Toyota"
"Jaha, idag sa du. Har du en anning om vem som skulle kunnat gjort detta?"
"Nej, verkligen inte. Men det syns tydligt att det inte är jag iallafall, kan vara någon som har backat på mig med en större bil."
" Ok, jag skriver ner detta och så skickar jag hem polisrapporten, ok?"
"Ja, tack"

Vem har sagt att det skall vara enkelt att anmäla ett brott??

Släpp musiken fri!

Denna eviga diskussion om olaglig nedladdning av musik kontra vad musikbranschen behöver för att överleva känns rätt tråkig. Lösning finns för alla, iallafall för de som är kreativa. Jag tycker att de som skapar musik, både kompositörer, producenter och musiker skall ha sina pengar för det de gör. Men jag vill inte och kommer inte betala en massa pengar till en massa onödiga agenturer, managers osv. För varför skulle annars denna diskussion fortsätta om musikerkåren och STIM egentligen är överens. Om man får betala en summa för att lagligt ladda ner musik. Dessa pengar går då direkt till den som sitter på rättigheterna så kommer antaligen flertalet konsumenter välja att ladda ner mer musik lagligt! Släpp musiken fri!!

Vill bara påminna alla...

..att snart är det sommar... mums..

Sommaren är den bästa tiden

Nu är det allt varmt. Man orkar nästan inte göra något nyttigt på dagtid utan skjuter detta till kvällstid när temperaturen börjar sjunka. Jag vill verkligen inte klaga, utan istället med dessa små rader påminna alla om hur underbart det är i Sverige när det är "riktig" sommar. Jag kommer ihåg när jag var barn och kunde springa omkring och leka i solen hela dagarna. Jag blev pepparkaksbrun och livet lekte. Jag har sedan med åren försökt tänka tillbaka på min barndom och försökt förklara för mig själva att den "lycka" som jag kände var ett barns lycka och inte något som man kunde känna igen.

Allt detta tills idag. Då jag helt plötsligt förstår, det har ju med vädret och göra!! Inte sedan jag var barn så har det varit så fint väder under flera dagar.. då till och med flera veckor. Var visst nått på 90-taletsmitt, men även det är ju länge sedan. Det är sol jag behöver för att få till lite lycka! Jag skall göra ett test i år. Jag skall vara så mycket jag kan uti solen. Blir jag på bättre humör så stämmer ju denna teori :-)

Mer sol till folket!!

Klaga kan man göra, men för allt i världen tänk efter först innan...

Ibland glömmer man av hur bra man egentligen har det. Man glömmer ofta att stanna till och fundera på sin egna situation. Att istället för att klaga, hjälpa till och förändra få det att fungera.
Visst låter det fantastiskt? Visst låter det som en utopi? Men sanningen är att du själv kan faktiskt vara med och påverka. Det är du som har kontroll över ditt eget liv. OM du väljer att bemöta olika situationer med att allt är besvärligt och jobbigt, då blir det så, men om du själv väljer att bemöta folk i din närhet så som du själv vill bli bemött så blir faktiskt livet inte bara enklare utan även väldigt roligt och stimulerande.

Vad är egentligen viktigt och vad är onödigt?

Seriöst så vill jag inte gå in på allt som är viktigt men något som jag själv känner är att man glömmer bort av att njuta av livet och av den tillvaro man befinner sig. Idag passar jag på att njuta av det underbara vädret som vi har och av att mitt liv är egentligen hur bra som helst. Jag har hur mycket som helst och göra men just nu har jag bestämt mig för att ta en andningspaus i vardagen och njuta ett par timmar för att öka på kontot för livskvalitet. 

Det som är onödigt är att tänka på allt som inte är viktigt! :-)

Skickar lite solglimtar till er alla!

Taxfree på Bromma?

Cash is king brukar man ju säga. Nu har även Bromma flygplats anammat detta och öppnat en taxfree. Men jag undrar om man tittar på vad taxfree innebär så är det ju skattefritt. Jag åker ju mellan Göteborg-Stockholm-Göteborg varje vecka, men skall jag betala skatt för det jag handlar i taxfree shoppen eller är det så att detta uttryck endast används för att man skall få fram ett bra sätt att meddela oss kunder att det är bra priser som de erbjuder?
Intressant är det dock hur man på olika sätt kan driva försäljning.

Våren är inte så rolig för alla

Fint väder och det är vår betyder iallafall för mig att jag mår skitkasst. Jag snorar och jag får ont i huvudet och blir slö och på riktigt dåligt humör. Känns ju väldigt konstigt då solen skiner och alla är glada... alla utom jag. Helst av allt skulle jag vilja slippa allt vad allergi är för något. OM det är så som en del tror så kommer detta med allergi att växa och fler och fler kommer påverkas av det. De säger att det har nått med vår natur och med våra utsläpp :-)
Jag är inte någon expert på sånt så de har säkert rätt. Jag vet bara att jag med åren har blivit sämre och sämre. Samt att jag har fått fler allergier än tidigare.

Men vet ni vad? Det finns alltid de som har det värre, så skam den som klagar, skam den som ger sig! :-)

Respekt är något man förtjänar

Att få en persons respekt är något man förtjänar. Det är inget som man bara kan ta förgivet bara för att man innehar en viss position eller mandat. Detta är något jag har funderat på under eftermiddagen då jag har insett att ofta så glömmer man bort att likaväl som en medarbetare skall ha respekt för sin ledare så skall även ledare ha detsamma för medarbetaren.
Jag har länge funderat på att skriva en bok om ungt ledarskap och utifrån både ledaren och medarbetaren då jag märker att det ser helt annorlunda ut på arbetsmarknaden nu när Generation Y har blivit förvärvsarbetare.

Det finns så många självklara saker som man oftast glömmer bort i alla stress och hast. Så länge det finns människor som jobbar så är det viktigt att förstå att lönsamhet handlar om att ha rätt man/kvinna på rätt plats och att låta folk få jobba med det som de är bra på. Förtroende är viktigt då detta är bränsle för att medarbetaren skall kunna prestera sitt yttersta.

Ja, detta är ett av mina mål i livet att få skriva ner alla mina tankar så detta skall jag boka in på min semester. Om någon har tankar och funderingar kring detta så är det välkommet då jag tror att flera med mig har bra tips på hur man kan vara en bra ledare för den nya generationen.

Vem vill jag äta middag med?

Jag är inspirationsberoende. Jag älskar att få vara kreativ och få utlopp för mitt skapande. Ibland ser jag mig kanske mer som en typ av konstnär, det beror nog på hur man definierar konstnär.
När jag har idétorka brukar jag fundera på vem jag vill äta middag med? Roligast i denna lek är att jag får välja vem jag vill, spelar alltså ingen roll om de lever är döda, om de är påhittade eller verkliga. Allt handlar om min fantasi.

Jag kan säga att jag har ätit med de stora, får väl erkänna att Platon och jag har haft livliga diskussioner. Jag har även ätit med Dali Lama vilket däremot var väldigt givande. Han fick mig lugn och harmonisk. Steve Jobs är person jag verkligen vill äta middag med. För mig är han en stor förebild. Han vågar tro på något och får saker och ting att hända. Sånt gillar jag.

När jag väl har funderat ut vilka jag vill äta med så brukar jag fundera på vad vi skulle prata om och hur detta skulle kunna ge mig nya tankar och funderingar på saker och ting. Men idag står det still... idag kommer jag inte ens på vem jag vill äta middag med.

Får sätta mig i solen en stund och fundera..

Hur får man mera steg?

Ja, som alla andra har jag börjat räkna steg. Jag känner mig som en klocka som bara går och går...och undrar ifall jag någonsin kommer att komma fram. Enligt de som säger sig veta så skall man gå minst 10 000 steg om dagen.

MEN vad gör man när går och går och att det sedan visar sig att stegräknaren står still på noll? Hmm hur sporrande är det? Men tur nog så är man ju inte helt tappad bakom en vagn man vet ungefär hur mycket man går speciellt om man har haft den där lilla räknare på sig ett par dagar...om några månader så har även jag lyckats ta mig till Amsterdam.

Min nya sak är att på hotellet gå nedför trapporna ( denna gång är det 5 våningar) och om jag inte har packning gå uppför trapporna. Det är ju några mer steg i allafall. Idag har jag haft massa energi så jag har även gått ner till receptionen för att hämta en tidning gått uppför trapporna för att sedan gå ner än en gång för att hämta mat.... men ack det är inte många steg ändå.

Undras hur många steg det är mellan Globen och Farsta? Kan det vara mer än 10 000 steg? Skulle vara kul och testa, frågan är om man orkar gå bara... det är ju en bit.
Det blir att testa det framåt sommaren så kan man gå där i det fina vädret och bara njuta lite av sol... nu lovar jag det.

Nu skall jag fortsätta och jobba ett tag.. kanske ta mig en tripp ner för alla trapporna igen innan det är sängdags ;-)