Mordtankar

Ja eftersom jag inte kunde sova direkt inatt så började mina tankar gå till min bok och till mitt skrivande. Det var länge sedan som jag hade en sådan skrivarlust och skrivarkraft. Jag har skrivit klart hela min synopsis på min första bok och det känns riktigt bra. Jag känner för en gång skull att nu börjar slutet, dvs nu skall jag bara fylla klart alla luckorna och knyta ihop säcken.

Sedan jag var liten har det varit en dröm att få skriva en bok. Jag har trott i många år att det är en samhällskritisk bok jag ville skriva men de senaste två åren har jag upptäckt att det är en deckare med mord som jag vill börja med. Jag har nu hela storyn klar och känner verkligen att detta kan bli något riktigt bra.

Jag har under flertalet månader levt med dessa olika karaktärer inom mig och har upplevt glädje, sorg och smärta med dem och ser fram mot att få skriva klart så att jag kan så att säga börja på en ny bok och kanske med det även få rensa ut en massa gammalt inom mig själv.

För visst är det så att en del av det som finns i boken är hämtat utifrån mitt egna liv, en del från vänner och bekanta som har berättat och en del är naturligtvis helt påhittat. Precis som det skall vara i en riktigt bok.

Jag har tänkt att detta skall bli en serie på fyra stycken böcker där jag kommer skildra rätt olika karaktärer och olika historier. Jag tror att vetskapen om andras liv ger oss som medmänniskor mer förståelse för varför vi agerar och reagerar som vi gör till vardags. Det gör att vi enklare kan skapa en harmoni och kan ge rakare kommunikation.

Man kanske inte alltid skall behöva säga allt. Ibland är det som skönast när någon bara förstår.

Resfeber... hur botar man det?

Ända sedan jag var liten så har jag haft resfeber. Det spelar inte någon roll vart jag skall åka eller hur, det är alltid samma sak varje gång. Under våren har jag pendlat mellan Göteborg och Stockholm och varje måndag kväll är det samma sak, jag kan inte sova. Jag har med andra ord resfeber. Jag är rädd för att missa flyget. Jag vet att det är inte hela världen jag kan ju alltid komma med ett senare flyg, jag har ju årskort, det är inte det. Det har bara med min resfeber och göra. Nu skall jag åka till härliga Kanarieöarna imorgon och naturligtvis är det samma sak, jag har resfeber. Jag kan inte sova....

Min fråga är hur botar men detta?

Aj aj, aj... inte igen

Jag vet inte riktigt hur jag skall berättade detta men jag är en snubbeltjej..., jag snubblar jämt.
När jag tänker tillbaka så känns det som jag alltid har gjort det, snubblat alltså.
Jag vet inte vad det kan bero på men jag har under alla mina år trott att det har något med mig att göra. Att jag är väldigt klantig bara. Men nu när jag snubblade sist så kändes det konstigt, det kändes som min hjärna och mitt nervsystem inte hade riktigt kontakt. Jag bara föll ihop, pladask på backen. Sedan reste jag mig igen som vanligt. Det jag tänkte på denna gång var att jag vart lite yr i huvudet efteråt samt att detta är samma känsla jag brukar ha när jag ramlar.

Jag är inte direkt orolig för vad det kan vara. Det händer ju bara typ en gång i månaden, men samtidigt så kanske det är bra och kolla upp. Om någon vet vad det kan vara så kommentera gärna....

Men som sagt nu har jag lagt plåster på knät och laddar för en skön semester utomlands innan jag hälsar på farbror Doktorn

Jag erkänner, jag är en Starlet tjej

När jag var i tidig tonår så läste jag Starlet och jag trodde att kärlek skulle vara precis som de beskrev i tidningen. Enkel och med "happy endings". Ibland tror jag faktiskt att Starlet har påverkat mig även som vuxen och då tyvärr inte till något positivt. Jag har fortfarande inte träffat han som gör precis allt för mig. Så som det är i tidningen eller i alla amerikanska romantiska filmerna. Men jag är vuxen nu och jag förstår att relationer är något helt annat, mina förväntningar och förhoppningar är bara illusioner av något som någon försökte pränta in i mig när jag var ung. Men visst om jag skall vara ärlig, så är jag precis som alla andra Starlet tjejer.. jag vill och önskar att livet skulle vara mycket enklare än vad det är.

Så vackert, så romantiskt...

Bröllop måste vara ett av det vackraste som finns. Två personer som älskar varandra så mycket och som lovar varandra kärlek tills döden skiljer dem åt. De ger sig hängivet till varandra och vågar se en framtid tillsammans. De ser inte bara sig själva som individer utan även som en tvåsamhet. Vackert är det iallafall. 

Fick äran att uppleva ett underbart bröllop i helgen där mina vänner Henrik och Sanna vigdes under Medeltidshelgen i Kungälv. Jag kan säga att det var så fint att det kom allt små tårar under ceremonin.

Vart tog det fina sommarvädret vägen?

När jag var liten var det alltid fint väder på sommaren! Alltid! Njae inte riktigt men det var mer fint än molnigt och regnigt iallafall. Det var riktiga somrar. Somrar med lek och äventyr. Nu är det mer regn och brist på fantasi på vad man kan göra. Jag har börjat läsa böcker det funkar ju oavsett om det är regn eller inte. Surfar omkring och kollar på solresor och förvånas över vilka hutlösa priser det är på sistaminuten i år. Men vill man ha sol så får man helt enkelt hosta upp med pengarna. Men mest av allt hade jag velat haft sol i Sverige, för finns det något vackrare än en solig svensk sommar?

Skrivkramp... eller vad det nu är..

Jag har äntligen en massa tid att skriva, men jag får inte ur mig alla ord. Jag har ju historien klar och sitter ständigt med datorn för att komma igång, men det händer inget. Jag gör som jag brukar sätter hög musik i öronen som ger mig stämning och har bullat upp med bra sittplats och med godis o kaffe för att vara helt alert. Men det är något som saknas...

Min bok är ju klar i huvudet hur svårt kan det då vara att skriva ner allt, kan det vara så för att det finns delar i den som är för känslosamma som gör att jag tycker det är svårt? Är det för att jag inte har någon press på mig? Är det för att min inspiration inte ligger på topp för att jag känner mig som en helt apelsin som just pressats ner i en juicepress? Ja frågorna är många men problemet kvarstår. Hur skall jag lyckas få ut min historia..?

De sista dagarna har jag till och med förberett mig då jag har gått igenom hela händelseförloppet i boken och jag har känt spänning, sorg och framför allt jag har känt att detta är något som kan bli riktigt, riktigt bra. Är det så att mina egna förväntningar och förhoppningar på inte bara mig själv utan på boken som gör att jag spänner mig så ?

Ska ta en liten rast från allt och bara lyssna på Darren Hayes som inte bara har en röst som är helt underbar utan om man lyssnar på hans texter så blir man alldeles varm....

En av de som jag vill äta middag med...

En man som man bara måste beundra. Han är en av de fem som jag vill äta middag med.

Bra bok för er som är som jag.. dvs alldeles för DUKTIG

Boken är till för oss tjejer som är uppvuxna med tron att vara duktig = ett måste för att vara framgångsrik och betydelesefull. Författarna har iallafall fått mig att inse en viktig sak. Jag är inte ensam om att ständigt ha ångest för att jag inte känner mig tillräcklig.

Jag kan starkt rekommendera er att läsa denna bok, när ni har läst den ge gärna bort ett eller två ex till vänner runt omkring er. 

JAG HAR DEN.

Gårdagens kväll var den bästa på länge!!

Stockholm

Öppningen i Malmö

Jag vet inte vad som var bäst, att det var otroliga köer utanför Telia butikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, eller att vi lanserade iPhonen eller Martin Stenmarck ;-) Men uj en sån kväll, vilken stämning!
Jag är så glad, så glad så glad..

Jag älskar Göteborg!

Jag kan inte rå för det men jag bara älskar Göteborg. Finns det någon vackrare och trevligare stad i detta avlånga land? Jag  är skeptisk. Jag tog mig en långlunch inne i stan o solen strålande. Jag kunde känna sommarstämning med massa turister. Kunde till och med känna dofter av god mat... till och med när det kom en kort, tropisk skur så kände jag att Göteborg är ta mig fan det vackraste som finns! Tack för att du finns!

Jag höll på att göra en " Kåmark" igen...

Igår hade jag en underbar dag. Vi skulle åka och äta brunch på Egg & Milk men denna gång var det alldeles för fullt så vi traskade ner för Linnégatan och tog ett annat ställe. När vi var på väg tillbaka så var det mindre folk och då tänkte passa på och köpa en milkshake med cookies and cream. När jag står där i kön så står en kille framför mig som jag känner igen.

"Jaha, det var säkert någon som jag har träffat någongång i livet." Jag funderade och ser så där trevligt artig och snäll ut. Vågar till och med le och säga hej. Men kommer inte ihåg vem det är.
Precis innan jag skall öppna munnen så kommer jag på... jag höll på att göra en "Kåmark".

För er som inte vet så får jag nästan berätta det först. Annars blir inte detta kul. För några år sedan tränade jag på SATS på Kompassen och där fanns en kille som brukade träna samma tider som jag på gymmet. Jag kände så klart igen honom men visste inte från vart. Efter ett par gånger så tyckte jag nästan att det höll på att bli olidligt så jag vågade faktiskt ställa den klassiska frågan " Har inte vi setts förrut?" Han presenterade sig som Pontus Kåmark, och jag insåg i samma sekund att han hade inte en blekaste anning om vem jag var.. jag hade ju bara sett honom på fotbollsplan. Man kände sig lite dum, men efteråt kan man inte annat än skratta åt det.

Nu höll jag alltså på att göra samma sak igen.. fast denna gång.. var det Fredrik Virtanen.

Är jag en snobb om jag har en egen butler?

Jag har idag försökt jobba, tvätta och städa och jag är verkligen helt slut och då vill jag påpeka att jag inte ens är halvvägs. Jag tog mig en liten paus och insåg att jag kan köpa mig en butler. Han kostar inte mer än 300 kr/timmen. Han kan göra nästan allt... och vill jag få det städat så kostar det 150 kr/timmen med det nya skatteavdraget. Inte värst farligt.

Med tanke på att jag väldigt sällan är hemma, för det mesta på resande fot så skulle det vara otroligt skönt om någon kunde fixa alla de små saker som jag känner att jag inte hinner med.

Är jag en snobb om jag har en egen butler? Eller är det så att idag när det förväntas att man skall kunna hinna med så mycket som möjligt så kanske detta är ok. Det finns ju de som är bättre på att städa än mig, det är jag övertygad om. Jag tycker inte ens det är kul.

Börjar mer och mer värdesätta den lilla tid jag har över när jag inte behöver jobba och då är faktiskt inte städning det roligaste. OM man tänker sig 3 timmar i veckan.. det borde räcka till att ta golven, fönstrena, tvätt osv. till och med att man kanske kan få färska snittblommor hemma till torsdagkväll. Detta blir om jag räknar rätt 3 x 150 kr = 450 kr i veckan dvs ca 1800 kr i månaden. Inte alls så farligt...

En klok person kallar mig action hero, men den inställningen att jag gör för mycket och borde fokusera på det som är viktigt. Annars kommer jag inte bara tappa bort mig själva utan även bränna ut mig.  Om jag tillåter mig själv att inte vara så jäkla duktig hela tiden så kan jag kanske unna mig själv en egen butler?

Länk till James min nya butler

Måste man vara så jäkla duktig jämt?

När jag var liten, vilket jag tragiskt måste inse är rätt många år sedan, var det viktigt att man skulle vara duktig. Speciellt i skolan där skulle man vara helst bäst. Hela min uppfostran har gått ut på att man skall göra så gott man kan och helst lite till. Jag är vad man brukar säga ett A-barn. Jag säger detta för att ni skall få förståelse för att det är inte alltid bra att vara duktig. 

Jag kan se till mig själv idag, snart medelålders och sönderarbetad. Är de verkligen livet?

Anledningen är att jag försöker vara så jäkla duktig jämt. 

Mitt nya löfte till mig själv är att jag skall sluta med att vara så jäkla duktig! Jag skall bli som alla andra inte låta mig förföras av engagemang så kommer jag klara detta perfekt!

Jag vill ha min iPhone nu!

Nu finns alla priserna uppe på Telias hemsida... har inte riktigt bestämt mig för vilket abonnemang bara om att jag vill ha en vit iPhone... :-)