Alla mord behöver inte vara markabra...

.... kan ju vara så att det inte alltid är som det ser ut.

Jag sitter och skriver och funderar på hur man som människa tänker när man begår ett brott som mord. Hur man kan överskrida alla känslor av att ta livet av en annan människa? Hur är man funtad då? Jag kan rekommendera båda CSI och Bones, de serierna ger en rätt bra inblick i hur mördare har tänkt. Jag säger inte att mord är rätt.. säger bara ibland finns det enklare anledningar till varför och det kanske inte är så markabert som man tror.

Ibland bara slår det slint. Man passerar över den normala spärren. Men varför? Jag finner det intressant och veta hur vi människor tänker.. säger som Renatus Cartesius, "Cogito, ergo sum" Jag tänker, därför finns jag

Jag bara älskar Google...

Tänkte på det idag.. vad använder jag för saker på internet? Vad är viktigt för mig. Jo, jag är ju en internetsurfare så jag googlar en hel del efter olika saker. Jag använder i och för sig iGoogle som man kan personifera. Jag använder språkvertyget när jag hittar ord som jag vill översätta. Jag samlar alla mina favoritbloggar i Google Reader, söker efter platser via Google Maps. Skriver min bok bl.a i  Google Documents som open office på nätet. Sist men minst använder jag Gmail som mailklient då den funkar klockrent för mig som privatperson då jag kan enkelt även använda den i min mobil. Alla dessa saker är är samlade under samma företag.. Google.

Jag vill bara med detta inlägg tala om att jag tycker om företag som vågar tänka på oss användare och så låter oss få delta och personifiera. Det är något som jag tror på. Jag tror att sådant som jag själv kan vara med och påverka är något som jag garanterat kommer att använda.

Snö, snö, snö....

Idag insåg jag att om man bor där det finns snö så får man automatiskt motion. Om man inte har en karl som löser det åt sig :) Jag har skottat i 90 minuter för att få fram min bil. Grannens plats var helt snöfri. På hans sida har det blåst så all snö fanns på min plats. Min bil syntes knappt. Men det var inga problem, det var bara och ta fram skyffeln och börja skotta.

Men det kändes som världens träningspass. Jag var helt slut efteråt.

Nu tar jag en liten paus.. surfar lite, chattar lite, mailar lite och sedan blir det storstädning här inne med. Lika bra och passa på.

Sedan blir det fortsatt skrivande i kväll.. jag märker att kvällar och nätter är den bästa tiden då är jag som mest kreativ. Så jag fortsätter med det. Däremot har jag svårt att sova på morgonen... men det är väl en vanesak antar jag.

Skrivandet är en lisa för själen...

Men är även väldigt påfrestande då det oftast ligger massa känslor bakom det man skriver om.

Min bok är en deckare vilket i och för sig låter spännande och dramatiskt, ja och det är det till viss del, men... ja det finns ett stort men. Boken handlar också om människors öden och varför saker sker som man inte alls förväntar sig. En del av detta är ju hämtat från mig själv och det är det som gör det jobbigt. Jag sitter i valet och kvalet om det kanske är för utelämnande eller inte. Är väl kanske lite rädd för vad andra skall tänka antar jag. Vilket jag inte alls borde vara för jag vet att jag har inget och skämmas för eller känna mig dum för... Men ändå. Känslor är inte alltid enkla och är inte alltid sådant som man orkar prata om.

Jag är nog känd för att annars vara en väldigt öppen människa men det är nog bara till viss del.

En del saker skulle jag aldrig säga eller nämna. De låter jag vara mina personliga hemligheter.

Får väl säga att allt absolut inte handlar om mig... jag har även blandat in händelser som jag vet att närstående har genomgått plus en del som jag har hittat på, precis som man gör när man skriver. Då detta är min första bok så tar det väl speciellt lång tid när det handlar om det som rör mig själv antar jag. Jag är ju inte van att lämna ut mig på det sättet.

Det är därför jag försöker parallellt med mitt skrivande försöka hålla mina bloggar uppdaterade för att delvis lära mig att dela med mig av mig själv. För den jag är.

För snart tio år sedan gick jag mycket hos en terapeut som skulle försöka hjälpa mig att få ihop mig efter jag hade kraschat som människa. De första månaderna förstod jag inte ens vad han pratade om. Jag var inte mottaglig för det han pratade om. Han ville att jag skulle prata om mig själv. Jag tyckte jag var jätteduktig, jag pratade om mitt jobb, jag pratade om mina vänner om min familj. Då frågade han: " Men du Suzanne, vad tycker du, vad vill du?" Jag vet att det var första gången jag gick därifrån gråtandes. För då förstod jag att jag hade levt ett liv där jag hela tiden hade försökt leva upp till de krav jag trodde att alla andra ställde på mig. Jag levde mitt liv bara för andra. Jag fortsatte och gå i nästa tre år och de flesta gångerna kom jag gråtandes därifrån för det var jobbigt att sitta i 45 minuter och bara prata om vad jag tyckte och vad jag kände.

Men som jag sa det är snart tio år sedan. Man kan ju fundera på vad det har gett mig idag. Jo, det har gett mig en insikt, men det är först nu jag känner att jag tar allt vidare till nästa fas. Nu gäller det att utföra det som jag verkligen vill göra. Därför är denna bok väldigt viktigt för mig. Den är som en lisa för min själ, ett sätt för mig att kunna gå vidare och börja på nytt.

Vem kunde tror att den kollaps jag gick genom för så många år skulle sätta sådana spår? Jag tror detta inte det, men när jag tänker på det så var det inte en sak som hände utan en rad otroligt stora förändringar.

Men som en klok person har sagt, det är erfarenheterna som skapar individen och hur sant är inte det? Man skall inte se tillbaka för mycket, man skall bara använda det som bränsle så man orkar röra sig framåt. För det är bara du själv som väljer hur du skall gå vidare.

Debatt: Ålderdomshem något som man inte vill ta ansvar för

Eftersom detta är mitt forum får jag tycka vad jag vill. Jag tycker det är skam att ingen orkar ta ställning eller vågar ta ansvar för vad som händer kring våra ålderdomshem. En dag är även jag såpass gammal så att jag behöver hjälp och törs jag då överhuvudtaget bo på ett ålderdomshem eller skall jag sikta på att dö innan dess? Detta är problem som det har pratas om länge. Man skyller på ledningen, man skyller på att det är nedskärningar, man skyller på att det är för låga löner.. ja säg något man inte har skyllt på.

Men på något sätt så spelar det mindre roll på vem som ansvarar om man inte gör något åt det. Jag är inte någon expert på vad man kan göra men varför inte titta på andra verksamheter och ta godisbitarna från dem. Ex personalen har låg lön. Ja, det har man inom försäljning med oftast..  iallafall som grundlön, sedan får man lön efter prestation. Ja det kanske skulle vara så enkelt att alla hem får kosta lite mer pengar från de som skall bo där, men den kostnaden betalas ut i bonus till personalen om de har skött sig. Låter det för enkelt? Låter det naivt? Ja,  kanske men varför kan man inte prova? Om personalen är motiverad och triggad till vad de skall göra presterar de bättre och kan på så sätt få mer tid över till det som är viktigt. 

Ledarskapet ÄR alltid viktigt, man glömmer oftast bort det. Att byta chef är inte enkelt speciellt inte som i det fall som togs upp på Debatt fem stycken chefer på två år. Det är inte rimligt och det signalerar om dåligt ledarskap uppifrån. Bra ledarskap handlar om relation mellan anställda. För succé måste man skapa förtroende och respekt mellan varandra och det hinner man inte få knappt ett halvår. 

Sedan den sista : " Hur svårt kan det vara att säga, Det är mitt fel, jag tar på mig detta?"

Hur svårt kan det vara att erkänna att man har gjort fel? Vi är alla människor. Vi är inte ofelbara. Men jag förstår inte hur man alldeles för ofta fokuserar på att skylla på andra och prata skit om andra än att erkänna sina fel och på så sätt även öppna upp för att kunna gå vidare. Jag vet inte hur många gånger jag har jobbat i olika situationer där folk lägger alldeles för mycket tid på att skylla på varandra. 

" Nej det är inte mitt fel!" 

" Inte mitt heller" 

Då har det hänt att jag har räckt upp handen och sagt! : 

" Det är mitt fel! " Alla har tittat på mig och sett frågande ut.  

" Du har ju inte ens varit inblandad i detta" Nej, men om detta kan få oss att gå vidare och titta framåt istället så är det helt ok att det är mitt fel.  Jag kan ta på mig detta.

Kan säga att vid samtliga tillfällen har vi kunnat lämna allt det som har hänt bakom oss fort och vi har kunnat gå vidare till lösningen och till varför det blev fel i första taget.

Så jag säger som jag oftast brukar säga : " Hur svårt kan det va?"

Se till och lös detta så jag kan njuta av att få bli gammal!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96231&a=1319857&lid=puff_1026071&lpos=extra_0

Från fantasilön till noll kr i månaden...

Lars G Nordström, vd för Posten har enligt får statsminister en fantasilön.

http://nyhetskanalen.se/1.726760/2008/11/18/rekordlon_till_postens_nya_vd

Imorse på Nyhetsmorgon så intervjuades Lars G Nordström och han med snudd på tårar i ögonen meddelade att han numera säger upp sin lön, han tar alltså inte ut några pengar alls från Posten.

Han berättade att han vill absolut inte ses som girig utan han tog den lön som han blev erbjuden.

Jag tycker lite synd om honom. Jag tycker att vi är för svenska ibland. Just det där att det är fult att tjäna pengar. Alla skall ha lika osv. Ja, det kanske är en fantaislön, men för vem? Jämför vi i andra länder så är det inte så. Den är då väldigt låg. Allt är ju relativt. En anledning till just varför våra högsta chefer skall ha en respektabel lön är ju också för att de inte skall lockas till att ta emot mutor och bestickning. Har man tittat på det? Alla chefer som tjänar mindre är oftas offer för detta på ett eller annat sätt? Är det mer rätt??

Jag tycker inte vi skall döma vi skall tänka efter. Självklart skall det finnas en balans men så länge våra samhällen hela tiden utgår ifrån pengar och ekonomi så kommer vi göra det med. Så länge det finns pengar kommer vi vilja tjäna desto mer. Jag kan säga för mig själv så vill jag ju också ha mer pengar i mitt lönekuvert även om jag vet att jag har bra betalt idag. Så än en gång allt är relativt.

Nya tider...

Nu har febern gett sig och jag känner mig mycket bättre. Jag har dock vänt på dygnet så jag skriver på nätterna, sover på morgonen, chattar på dagen och det känns helt underbart skönt att få göra saker när man vill utan att behöva titta på klockan. Bara det i sig känns befriande.

Nu har jag snart varit här i en vecka, tiden går fort, fortare än vad man tror iallafall och igår stängde jag av tvn och har inte satt på den igen. Har inte ens haft musik på. Så de enda ljud jag hör är när det viner i vinden, när någon enstaka bil åker uppför backen eller när micron plingar för att maten är klar.

Jag börjar vänja mig vid ensamheten och tycker den i lagom dos är helt ok. Jag hinner fundera en del och framför allt så inser jag att det man i vanliga fall tror sig ha koll på får ett helt annat perspektiv. Ett välbekant ordspråk brukar vara: Man saknar aldrig kon förrän båset är tomt. Och det kan jag inte annat än hålla med om visst är det så.

Men att vara borta från vardagen är ju ett perfekt sätt att hitta vad som är viktigt för en själv och vad som egentligen betyder någonting. Jag har funderat länge på vad jag tycker är viktigt och har gjort en meter lång lista. Men som andra kloka personer säger gäller det att fokusera och kanske korta ner listan till ett par saker. Att prioritera är inte alltid enkelt. Inte om man är som jag. Som älskar att göra så många saker. Som tycker att det är en del av livet i sig.

Idag börjar min nya tid, min tid där jag skall fundera ut på vilka tre saker är viktigast för mig och bara för mig. Imorgon är det en ny tid då med... och då får jag se om de tre sakerna är lika viktiga då. :)

"Internet är en fluga

som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet."

Dessa "kloka" ord kom från 1996 års IT-ansvarig minister Ines Uusman.

Jag är ledsen att säga detta Ines men du är helt ute och cyklar. Internet är idag nästan allt. Jag är kan bara säga det att nu när jag sitter ensam ute ( i det jag iallafall kallar för ) fjällen så funkar internet klockrent med hjälp av ett mobilt bredband. Då det finns Turbo 3G så känns det faktiskt som om jag sitter på ett vanligt bredband. Jag har med andra ord alldeles för lätt att kunna koppla upp mig när jag vill och var jag vill.

Jag får erkänna att jag är internetberoende! Jag älskar att det finns information för mig när jag vill. Att jag kan använda mitt internet som jag vill. Jag gillar att det är "öppet" dygnet runt och att jag kan välja och vraka på allt som finns att tillgå. Det finns hur mycket underhållning som helst där ute och det är till för alla. Internet finns även i mobilen. När jag inte har tillgång till min dator så surfar jag dagligen in via mobilen och kollar på de sajter som har mobilanpassade sidor. Detta är inget nytt så vad klagar jag på? Vad är det jag vill säga? Människan har genom alla tider lidit av kunskapstörst på ett eller annat sätt. Vad ger internet oss? Jo, kunskap så varför skulle inte internet bli viktigt för oss människor?

Idag är det ingen skrivardag..

Idag är det en läsa-bok-dag. Jag är så förkyld och har haft en otrolig febertopp så jag är alldeles mör i kroppen. Jag orkar inte ens tänka så seg är jag. Men det är väl för att jag äntligen lyckas slappna av och låter den förkylning som har legat latent i kroppen få komma ut antar jag. I vanliga fall brukar denna förkylning komma runt jul, men i år är jag ju ledig tidigare så det kanske inte är så konstigt att den kommer nu.

Jag läser just nu för att hitta inspiration till mitt skrivande Stieg Larsson böckerna igen då jag tycker att de är ett par mästerverk som jag mer än gärna skulle vilja liknas vid när jag är klar.

Konstigt när man är sjuk så är man också så ynklig, så där löjligt ynklig också. Man vill bli omhändertagen och ompysslad, man vill höra hur synd det är om en osv. Kommer man någonsin växa ifrån det? Att det bara skulle vara killar som är sådana är en myt. Eller så kanske jag även i detta fall är mer lik en kille än en tjej :)

Tur att jag handlade igår för jag har allt hemma, jag är verkligen utrustad för en vecka med mat, glass och godis om det skulle behövas. Jag köpte även lite Åre choklad som är otroligt gott.. synd att de inte hade choklad med havssalt, för det är något jag verkligen tycker om.

Men jag kanske kan få det till jul. Jag frågade om de kunde göra sånt på beställning och kanske, kanske... det beror på vad det kostar... får inte bli för dyrt. Kan bli så att alla jag känner som är värda en julklapp får choklad med havssalt, hehe det hade med mängden på beställningen och göra.

Jul, ja den ångesten har jag inte lyckas bli av med. Varför denna hysterin? Jag som har en lugn jul, en perfekt jul. Jag får ändå julångest över allt som skall göras, fast det inte är så mycket och göra. Nu skall jag krypa ner i soffan igen med lite varmt The och fortsätta läsa....

Kan man kalla det skrivkramp?

Jag har suttit ett par timmar och försökt skriva. Det går långsamt, långsamt.... Jag har försökt läsa samtidigt så att jag får upp språket och hur jag vill uttrycka mig i mitt skrivande och blir djupt imponerad av hur en del författare får till det.

Jag jobbar nu med att få fram känslorna i karaktärerna och det känns tungt men samtidigt är det viktigt för att annars får man ju inte någon känsla i hur de tänker eller fungerar och kommer inte kännas levande.

Jag har flera starka karaktärer som tar rätt mycket energi vilket kanske kan låta konstigt men delar av det man skriver om är ju hämtat från en själv, en del är hämtat från berättelser man har hört från nära och en del är självklart helt påhittat.

Nu skall jag skriva lite ....

Får man vara hur elak som helst?

Sitter och försöker skriva. En av mina karaktärer och jag är inte överens. Jag försöker hela tiden att försvara allt han gör eller vad han tänker med att han egentligen inte är så elak, han har haft en jobbig barndom osv. Men samtidigt tänker jag. STOPP! hallå, detta är en bok jag skriver, en karaktär och det är jag som bestämmer. Han kan ju faktiskt vara riktigt elak. Jag behöver inte bry mig om hur han har haft det när han var liten, är det relevant för läsarna, är det relevant för historien som jag försöker berätta?

Snacka om att man blir snurrig. Men jag tror jag har bestämt mig för att han kommer vara elak, rakt igenom. En riktig skitstövel om man får säga det.... för i böckernas värld är allt tillåtet!

Måste bara säga...

Jag försöker vänja mig vid att det är så tyst här. Det är så tyst så att man hör bara sina egna ljud. För att det skall inte skall bli plattfall så satte jag på tvn och vips inser man att den är den bästa vän man man har haft sedan man var liten. Tvn har liksom alltid varit med. När jag var liten och inte kunde sova så hade jag alltid tvn på. Likaså är det nu när jag har svårt att sova. Då är tvn det bästa jag vet. MEN en sak har hänt. Jag har insett att det som är på tvn är egentligen inte viktigt. Det är att den pratar och visar nått. Den gör att man inte känner sig så ensam. Men programmen på tvn är ursla. Bara alla dessa spelprogram? Vad ger de mig? Varför stänger jag inte av? Eller alla dessa dåliga talkshows som bara pratar om egentligen helt orealistiska saker.

Så varför är då tvn så viktigt? Inte ens nyheterna är intressanta. Jag skall försöka våga stänga av min tv ett tag. Det kommer bli tyst.. får försöka ersätta den med musik. För vill jag leva i en värld fylld med massa skitsaker? Det måste väl vara min rättighet att välja?

Framme i vinterlandet...

Efter en lång bilfärd är jag äntligen framme. En sak lärde jag mig på vägen upp hit, tid är inte alltid pengar, tid är även en investering.. speciellt i sig själv. Jag hade flera timmar för mig själv i bilen där jag hann fundera på en hel del. Varför detta är så viktigt för mig. Varför har jag inte gjort det tidigare? Och vad som har fått mig att våga utföra det nu efter så många år? Har det med att man måste gå igenom olika stadier och perioder först innan man orkar ta tag i sånt som är jobbigt och svårt?

En annan sak som jag började fundera på var mina karaktärer och om varför de har blivit som de har blivit. Hur mycket är egentligen från mig själv och hur mycket som jag har hämtat från andra? Skall man lämna ut sig själv så mycket eller kan det upplevas som för mycket?

Frågorna är många speciellt nu när allt börjar bubbla upp.... men det är väl det som är meningen med mina fem underbara veckor. Det är nu jag skall få fundera och vända och vrida på allt och få ner på pränt.

Nu börjar mitt äventyr. Ena delen av mig skakar av lycka och iver, den andra delen darrar av rädsla och skräck. Men om man inte vågar kan man heller inte vinna något så nu skall jag sätta mig och göra klart lite jobbsaker sedan är det dags att bege sig in i en annan värld. Min värld.

Våga tänka nytt, våga tänka annorlunda

Var på ett spännande föredag idag. Det var inspirerande på det sätt att min redan speedade hjärna triggades på att tänka nytt och kläcka idéer.

Det var Allers förlag som hade AllerDagarna

Många riktigt bra talare gillade faktiskt alla. Men en sak slog mig. En idé som jag nu ger bort gratis är att man som tidningsförlag borde kunna göra så att man som prenumerant kan via själv skräddarsy sin egen tidning. Det vill säga de har ju många månadsmagazine som jag kan vara delvis intresserad av.

Tänk om man då kunde själv välja olika områden och intressen och för varje månad "plocka ihop" sitt egna magazine...

Kanske inte alls så dumt när vi pratar om tider där kunderna vill vara delaktiga.

Nedräkningen har börjat...

Nu är det 6 dagar kvar innan mitt livs äventyr skall börja. Jag åker nästa lördag upp mot Åre och Björnen där jag skall stänga in mig i hela fem veckor och skriva klart min bok.

Jag har skrivit och tänkt på boken i snart två år men nu är det dags nu skall den bli klar. Nu är det verkligen min tur att få prioritera mig och ta reda på vad jag vill med mitt liv. 

En del kallar det livskris, jag ser det mer som ett steg i utveckling. Från att ha jobbat i år med terapi för att orka hålla huvudet över vattenytan så är det äntligen dags att börja simma själv. Börja genomföra allt det som man önskar. Livet är alldeles för kort för att man skall kunna hinna med det som är viktigt ändå...

För att återgå till min resa så måste jag erkänna att det känns pirrigt och nervöst att veta att man skall vara helt ensam. Jag hoppas kunna få perspektiv på saker och ting och när perioden är slut kunna fått en del svar på vad som är viktigt för mig.

Jag vill inte att mitt skrivande skall uppfattas som för svart, men ibland behövs lite mörker för att man skall uppskatta de ljusstrimmor som följer.

Jag är en tekniknörd, jag erkänner!!

Jag vet inte hur jag skall förklara hur jag känner mig just nu.. det är precis som när man var barn på julafton! Jag har just lärt mig något riktigt kul.. jag kan nu göra egna taggar!!
För att ni verkligen skall förstå så följ dessa anvisningar!


smsa TAGGA NU till 72600 så får ni ner en taggläsare.
Starta den och rikta mobilkameran mot denna symbol.
När den är grönmarkerad gör då så att ni går vidare.... då kommer ni få denna sida i er mobil.. helt mobilanpassad, ni kan alltså numera även följa min blogg via mobilen!!

Det är tackvare underbar teknik! Google som har en gratis transcoder och Beetagg som har en gratistjänst som gör att man kan göra egna taggar!
Om man vill läsa mer om taggar och vad man kan göra så har Aftonbladet massor av info på deras sida: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3431155.ab

Vill man ha hjälp med att transcoda en vanlig sida till en mobilsida :
http://www.google.com/gwt/n

Vill man prova och göra egna taggar: http://www.beetagg.com