Teknik är ett gift för själen...

När jag var liten var jag en av de få barnen som hade dator hemma. Om man tänker på vad det var för kvalité eller vad man kunde göra så var det typ skriva lite och spela snake. Inget av detta var nått som jag egenligen gillade nått vidare. Kommer ihåg hur pappa lurade mig att sitta flera dagar och programmera något på datorn. Han lockade med att det skulle bli nått roligt.. ja. .spelet snake. Om man nu tycker spel är kul. Jag tyckte som sagt inte det. Min pappa var en av de som under 80-talet sålde Apple datorer och jag tyckte inte ens då att det verkade kul. När jag flyttade till Uppsala för att läsa arkeologi 1991 så fick jag frågan ifall jag ville ha en dator, men varför skulle jag ha det? En elektrisk skrivmaskin ville jag ha var mer jag, den kunde jag hantera. Skillnaden mellan den och en vanlig var ju att man kunde sudda om man skrev fel.

Det tog faktiskt två år innan jag gav med mig och sa att datorer verkar inte vara så tokigt. Speciellt inte när man hade suttit vid sin skrivmaskin och försökt få till snygga uppsatser. ( Hur nu vanliga maskinskrivna uppsatser kan vara snygga?). Men sedan gick det med en rasande fart. Jag skaffade mig en mac en fyrkantig Apple SE och min resa med nyteknik började.

Jag lärde mig allt utom själva programeringsdelen, det verkade alldeles för invecklat och tråkigt. Men jag blev en hejare på att göra layout och allt annat man kunde göra på den tiden. Det som var revolutionerande med min mac var ju att man se bilder inte bara en massa dos text. Sedan att upplösningen var urkass spelade då ingen roll. När man gjorde en tidning så hoppades man att bilderna var bättre än de såg ut på skärmen.

1993 skaffade jag mig min första mobiltelefon. Eller skall man säga tegelsten? Jag var en av de lyckliga som stod och köade ner i Stockholm, Comviq hade sin första kampanj där de erbjöd kunderna en telefon för 1 kr mot att de band upp sig till ett mobilabonnemang i 24 månader. Samtalen kostade 5,50 per minut dagtid och jag betalade 150 kr i månaden som var som en pott. Jag vågade inte ringa på telefonen för det var ju dyrt, jag svarade knappt heller för vem skulle ringa mig? Jag hade den och den var oftast i min väska avstängd. SMS fanns inte på den. Men den var en trygghet. Jag kunde OM jag ville vara anträffbar.

1996 köpte jag min andra dator en ny fin apple dator med färgskärm en Apple Performa en PowerPC. Jag köpte den via pappa då han fortfarande sålde Apple datorer och fick betala nästan 30 000 kr. Men gissa om jag var lycklig. Jag kunde äntligen göra tidningar där jag såg ett helt uppslag. Jag hade ju fått en stor skärm ( 15 tum ) och lyckan var stor. Jag skaffade mig även en ny mobiltelefon en Nokia 1611 och jag kunde ta emot SMS. Jag kunde inte skicka bara ta emot, men det var framtiden, det var början på mitt mobilberoende....